Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DUKT duk4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-ch- 1694)
Etymologi
[af t. ducht (mnt. ducht), eg. samma ord som t. docht, sv. TÅT]
(i fackspr.) om hvar särskild af de direkt af garn hopspunna strängar hvaraf en tross l. ett tåg slås samman; jfr TÅT. Förordn. 20/9 1694, s. B 1 a. Öhrvall Knut. 8 (1908).

 

Spalt D 2350 band 7, 1922

Webbansvarig