| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
DULCIAN dul1sia4n, r. l. m.; best. -en, hvard. äfv. (utom i södra Sv.) =; pl. -er.
mus.
1) (förr) fagott (i dess äldre, enklare form). Stiernhielm Fägn. 107 (1643, 1668). Bellman 3: 256 (1790).
2) å orgel: 8- eller 16-fots fagottartad mild tungstämma. (Kyrkan äger) 1 dulcian medh lååda omkringh och jäärn beslagh. BtÅboH I. 11—12: 13 (1655). Hennerberg (o. Norlind) 1: 115 (1912).
Spalt D 2351 band 7, 1922