Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DULGA- dul3ga~.
Etymologi
[fsv. dulgha- (i dulghadrap), sannol. besläktadt med dul, döljande (se DULS-)]
i vissa ssgr för att beteckna ngt ss. kännetecknadt af l. beroende på osv. oklarhet l. hemlighet; jfr DULS-.
Ssgr: DULGA-BÖTER, pl. (i fråga om ä. rättsförh.) dulgadråpsböter. At Prästerskapet ey mer än någon annan kan befrias ifrån .. dulgaböter. 2RARP 5: 207 (1727). SvFinLagt. (1883). —
-DRÅP. [fsv. dulghadrap] (i fråga om ä. rättsförh.)
1) dråp hvars gärningsman icke kunnat upptäckas. FörarbSvLag 1: 5 (1687). MB 27: 1 (Lag 1734). SvFinLagt. (1883).
2) [anv. beror på missuppfattning af det fsv. ordet] (arkaiserande) lönnmord. Blodshämnd och dulgadråp. Strindberg TrOtr. 4: 151 (1897). Dens. Bjälb. 38 (1909).
3) dulgadråpsböter. Botin Hem. 2: 94 (1756). Hildebrand Statsförf. 39 (1896). —
-DRÅPS-BÖTER. (i fråga om ä. rättsförh.) ett helt härad pålagda böter för dulgadråp inom detsamma. Arnell Stadsl. 37 (1730). Nordström Samh. 2: 395 (1840). —
-KYN. (†) Neutrum genus Dulgha kyn. JBureus (före 1636) hos Lindroth Bureus 106. —
-MÅL. (†) fråga som gäller ngt dunkelt. Fråge-wiser wil, kan hända, weta swar / På några dulgamål som han i tanckar haar. Spegel ÖPar. 57 (1705).

 

Spalt D 2352 band 7, 1922

Webbansvarig