Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DUMPIG, adj.
Ordformer
(-ich RP)
Etymologi
[af nt. dumpig l. t. dumpfig; jfr DAMM, sbst.2]
(†) fuktig, unken. Ett dumpicht hvalff. RP 6: 685 (1636). Den dumpige och osunda Luchten. Hiärne Ved. 28 (1696).

 

Spalt D 2358 band 7, 1923

Webbansvarig