| Publicerad 1923 | Lämna synpunkter |
DUNDER dun4der, n. ((†) m. Job 38: 34, Joel 2: 11 (Bib. 1541), Kiöping Resa 59 (1667)); best. -dret; pl. =; best. pl. -dren.
1) (†; jfr dock a) åska; ofta med särskild tanke på ljudförnimmelsen. 2Mos. 19: 16 (Bib. 1541). Han .. wardt .. aff dunner ihiälslagen. Schroderus Liv. 1 (1626). Effter dunner faller Regn. Grubb 174 (1665). Blixt utan dunder. VetAH 1760, s. 63. Han far på dundrets vagn. Ps. 1819, 224: 5. Tegnér (WB) 5: 69 (1825). — jfr ÅSK-DUNDER. — särsk.
a) [jfr t. blitz und donner] (numera mindre br.) i den ofta ss. svordomsartadt utrop använda förb. blixt och dunder, förr äfv. blix och dunder; jfr BLIX 1 c o. BLIXT 1 a γ, δ. Då hoppas jag att han (dvs. Wallin) förgrymmar sig och talar idel blixt och dunder. Tegnér (WB) 3: 437 (1820). O död och pina! Och o blixt och dunder! CVAStrandberg 5: 37 (1862). Noreen VS 5: 96 (1904). jfr (†): Den gemena Eden hos hwar man bekant, Blix och Dunder tage dig. Rudbeck Atl. 3: 492 (1698).
b) bildl. om kanoneld: ”åska”. Och Nevan skakad var af Svenska dunders brand. JGOxenstierna 2: 191 (1796, 1806). Stagnelius (SVS) 1: 34 (1814).
2) åskliknande dån, doft buller, brak; förr äfv. bildl. om hotfullt tal: ”dundrande”. Kiöping Resa 59 (1667). Kruutkammaren (i fästningen i Smolensk) .. sprang vp medh ett sådant dunder och gnyy, som Himmelen skulle fallet neder, och Jorden remnat. Widekindi KrigsH 353 (1671). Dalin Hist. 2: 320 (1750). Det dofva dundret af en närmad åska. Wennerberg 4: 267 (1885). jfr: (Ulla) Kröp inunder (täcket) / Med ett dunder, / Vände sig och log. Bellman 3: 115 (1790); jfr -FJÄRT. — jfr KANON-, ÅSK-DUNDER m. fl.
3) [jfr t. donner-, t. ex. i donnerskerl, donnerschelm; rörande det förmodade sammanhanget med fsv. dande l. donde se GBilling i Landsm. X. 2: 202] ss. första ssgsled i t. ex. DUNDER-GUBBE, DUNDER-PUFF för att uttrycka att efterleden är ngt särskildt framstående l. uppseendeväckande i sin art.
4) [af oviss härledning; jfr dock DYNAMIT ss. benämning på denaturerad sprit som användes ss. rusdryck o. dan. donner, donnert, rus. Benämningen kan tänkas ha uppkommit på grund af den därmed betecknade dryckens styrka o. starkt rusgifvande egenskaper; jfr 3. Annan förklaring af HSvartengren i NysvSt. 1: 222] (vulg.; ny bet.) rusdryck som erhållits gm att borttaga denatureringsämnet ur denaturerad sprit; äfv. om andra hemlagade spritdrycker. Ekman o. Bratt Ett system 17, 27, 36 (1920).
(1) -BLIXT. (i vitter stil, †). När krigets dunder-blixt kring alla sidor ljungar. Nordenflycht QT 1746—47, s. 112. Järta VSkr. 2: 624 (1820; i parodisk anv.). —
(3) -BOCK, r. (hvard.). (De) gjorde dunderbockar mot språkets grammatik. Almqvist Comfort 252 (1913). —
(1) -BÖSSA. [jfr t. donnerbüchse] (förr) ett slags grof kanon. HSaml. 1: 7 (1556). FörtHertJohLösegend. 1563, s. 112. —
(3) -DON. (hvard.). Det var dunderdon till qvinna. Callerholm Stowe 78 (1852). Pälle skulle nu ha tag i bössan och syna hänne. ”Det var dunderdon!” Bondeson Glimm. 116 (1892). —
(3) -GUBBE. (i sht hvard.) praktexemplar till gubbe, kärngubbe. FWScholander (1843) i 3SAH 13: 139. Engström 2bok 14 (1909). —
(1) -GUD. i sht i best. sg. (i vitter stil).
(1) -HAKE. (†) trol. urspr. om ett slags hakebössa; bildl. om person: baddare, ”huggare”, bullerbas. KKD 10: 324 (1703; anfördt ss. lösen). Märta Dunderhake och Elin Näbbgiädda. OGyllenborg Vitt. 103 (1735). Dalin (1850; betecknadt ss. familjärt o. skämts.). —
(2) -HÄLL. (knappast br.) Vid Dunderhällar, sådana, som gifva ett doft, ihåligt ljud, när man färdas eller går deröfver, .. bedrifves ock mycken trolldom och offer, emedan dylika anses vara ett tillhåll för Elfvor och Rådande (dvs. (skogs)rån o. d.). Afzelius Sag. 1: 20 (1839). —
(3) -KARL. (i sht hvard.) ”en tusan till karl”; jfr -GUBBE. Polyfem I. 49—52: 14 (1810). En riktig dunderkarl till höfding. Cavallin Kipling Kung 44 (1897). —
(1) -KIL. [jfr t. donnerkeil] (†) åskvigg; äfv. om folktrons torviggar. Kempe Graanen A 9 a (1675). Rinman 2: 1002 (1789). —
(1) -NEJLIKA. [jfr t. donnernelke] växten Dianthus deltoides Lin., ängsnejlika. Franckenius Spec. B 2 a (1638). Palmberg Ört. 283 (1684). —
(3) -NÖT, n. (starkt hvard.). Du är ett nöt, min käre Alfonso, ett extra kapitalt dundernöt. Essén Prim. 140 (1919). —
(2, 3) -ORD. (numera föga br.) ord med knalleffekt, bombastiskt uttryck. Dalin Arg. 2: 232 (1734, 1758). Soldan (1850) hos Aho Soldan 214. —
-PREDIKAN.
(3) -PUFF. jfr -REKLAM. Hela kvarstaden blef en dunderpuff för boken. Lundegård Prins. 111 (1889). —
(3) -REKLAM. ”dundrande”, synnerligen uppseendeväckande reklam. TT 1896, Allm. s. 7. De mest rafflande dunderreklamer. Högberg Jim 24 (1909). —
(1, 2) -RÖST. i fråga om gudomligheter: röst som utgöres af åska; åskande röst, tordönsröst. Lucidor (SVS) 283 (1673; i fråga om Jupiter). Rydelius Vitt. 62 (1718). Hela gränden fyldes af hans dunderröst. Lysander Äfv. 135 (1872). —
(1) -SKOTT. (†) blixt. 2Mack. 10: 31 (Bib. 1541). bildl. Sanningens skarpa dunderskott. Mörk Th. 3: 62 (1758). —
(1) -SKRÄLL. numera bl. i bildl. anv. Dagligt Allehandas recension av Nina, en verklig dunderskräll, bestod av tre långa artiklar. KJohanson (1915) hos Bremer Brev 1: 549. —
(1) -SLAG.
1) (†) i eg. anv.: åskslag; stundom liktydigt med: blixt. Vish. 5: 23 (Bib. 1541). När med åskans dunderslag / Jofur vred på fästet ljungar. Bellman 6: 158 (1776). Palmblad Aisch. 44 (1842).
2) (numera mindre br.) bildl.; särsk. om förlamande olycka l. dyl., (olycks)slag; förr äfv. om skräckinjagande handling l. företeelse l. om kraftigt uppskakande tal l. ord. Påuans ban och dunderslagh. OPetri PEliæ a 4 b (1527). Kongzord äre dunnerslagh. Grubb 424 (1665). (Åbo brand) var ett dunderslag för vårt land. ABlomqvist (1827) hos Heinricius ÅboAk. 186. Karlfeldt i 3SAH 24: 57 (1909). (†) stundom med anslutning till DUNDER 3. (Han) slog .. et annat dunderslag. Dalin Montesquieu 151 (1755). Konungens beslut att afgöra saken genom ett dunderslag. Adlerbeth Ant. 1: 80 (c. 1792). —
(1) -STORM. [jfr t. donnersturm, eng. thunderstorm] (†) åskväder. Spegel TPar. 108 (1705). Thorild 1: 112 (c. 1780; i öfvers. fr. t.). Hwasser VSkr. 2: 291 (c. 1850; i återgifvande af eng. original). —
(1) -STRIMMA. (†) blixt; bildl. Nordenflycht Turt. 9 (1743). Hämdens dunder-strimor. Dens. QT 1748—50, s. 13. —
(1) -STRÅLE. [jfr t. donnerstrahl] (†) åskstråle, blixt. Wexionius Sinn. 4: C 4 a (1681, 1684). Stagnelius (SVS) 3: 39 (1812). bildl. om blick. Ekelund Fielding 423 (1765). —
(2) -STÄMMA. Kanonens dunderstämma. Leopold 3: 433 (1797, 1816). Hören I, svenske män? — ropade Larsson med dunderstämma, så att det gaf genljud i salen. Topelius Fält. 4: 331 (1861, 1864). —
(1) -VIGG. (†) åskvigg; äfv. bildl. Gvdz ordz Dunderwiggiar. Phrygius ÄktPr. D 4 a (1615). Nordberg C12 1: 606 (1740). —
(1) -VÄDER. (†) åskväder; åskigt väder. Alm. 1638, s. 16. Trolle-Bonde Hesselby 164 (i handl. fr. 1756).
Spalt D 2361 band 7, 1923