Publicerad 1923 Lämna synpunkter DUNS, sbst.2, m. Etymologi [jfr t. duns, eng. dunce; eg.: anhängare af Johannes Duns Scotus († 1308), som var känd för sina spetsfundigheter] (†) dumhufvud. Leopold 2: 399 (1815). Spalt D 2374 band 7, 1923 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se