Publicerad 1923 | Lämna synpunkter |
DUODES dɯ1ωde4s l. dɯ1o- l. dɯ1å-, r., i bet. 2 r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. 2) -er.
i sht bibliot. o. boktr.
1) bokformat vid hvilket hvarje ark vikes till tolf blad. En lijten book-unge i duodes. Columbus Ordesk. 40 (1678). Om .. (arket) falsas tre delar på höjden och fyra på bredden, benämnes .. (formatet) duodes. 2UB 10: 189 (1906). i adverbiell anv. Ett helt ark Duodes. Fahlgrén Boktr. 78 (1853). — jfr LÅNG-, TVÄR-DUODES. — särsk. bildl., i uttr. i duodes, om ngt litet l. obetydligt: i ”fickformat”, i miniatyr. Marivaux (är) en efterföljare af Racine, men visserligen, som man sagt, en Racine i duodes. Sylvan (o. Bing) Eur. litt. 1: 450 (1910).
2) bok i duodesformat. SvMerc. 1763, s. 105. En liten förträfflig duodes, kallad ”Grundlig anvisning att aftrycka kopparstick.” Almqvist AmH 2: 65 (1840). Dahlgren Herrgårdssl. 249 (1909).
-FORMAT. Weise 1: Föret. 5 b (1769). —
Spalt D 2378 band 7, 1923