| Publicerad 1923 | Lämna synpunkter |
DURK dur4k, i ssgr äfv. DURCH- dur3ʃ~, stundom 4~ (se de särskilda ssgrna), adv.
1) genom; i sht i förb. med verb o. i till största delen från t. direkt lånade ssgr. — särsk.
b) (†) öfvergående i bet. 2, i förb. durk våt, eg.: våt in på kroppen; genomvåt, mycket våt. Widegren (1788).
2) (†) helt och hållet, fullständigt, absolut; allt igenom, rakt; tvärt. Mitt durch af Cupido genomsågade hierta. 2Saml. 13: 84 (c. 1690). Vindfången (på skoluret) .. vart durk utaf. VGR 1780, s. 448. Slå dessa griller bort, det vill jag råda durk. CJHallman 417 (1782). Fredrika Runeberg (1846) hos Strömborg Runeberg IV. 2. 144. Hahnsson (1888; angifvet ss. familjärt).
3) (†) raka vägen, direkt. (Kuriren) Har nu inpasserat / Durch från Kongelf. Bellman SkrNS 2: 165 (1788). Jag beslöt att utan alla omgångar gå durch på saken. Schröderheim Ant. 44 (1795). Calonius Bref 281 (1797). — särsk. i förb. durk igenom, tvärsigenom, rakt igenom. Envallsson Pig. 35 (1781). Kulan gick durch igenom honom. Læstadius 2Journ. 116 (1833). Dalin (1850).
4) (†) tvärt, bums, strax. Durch sättes Smeden i arrest. Kellgren 3: 120 (c. 1790). Hennes öfre del (tog) öfvervigten och — durk låg hon der. Cederborgh UvT 2: 25 (1809). Hahnsson (1888; angifvet ss. familjärt).
-DRIFVEN, p. adj. (durch- HSH, Paulson Aristoph. 1: 27 (1901). durk- Envallsson Cass. 12 (1784) osv.) [liksom d. durkdreven efter nt. dörchdräven, t. durchtrieben; jfr drifven, p. adj. (se DRIFVA 35 a)] som är synnerligen väl hemma l. ”slängd” (i ngt, i sht i ngt ondt), drifven, genompiskad, inpiskad; stundom öfvergående i bet.: slipad, slug. (Karl X Gustaf) var en durchdrifven politicus. HSH 9: 129 (c. 1750). En durchdrifven affärsman. VLärovBibl. Bref 6/6 1842. Den mest durchdrifne pedagog. Hjärne Östanifrån 136 (1899, 1905). Inbrottet är föröfvadt med stor skicklighet, och bofvarne måste betecknas såsom ovanligt durkdrifna. VL 1907, nr 126, s. 4. Han är mer durkdrifven än någon annan af sina landsmän. Janson CostaN 1: 50 (1910). —
-FART. (durch- AOxenstierna, ÖoL (1852). durk- König Mec. 141 (1752), Hahnsson (1888)) [af t. durchfahrt] (†)
1) abstr.: genomresa, passage; fri passage; ”förbindelse”, kommunikationer. Frijt Nederlag I Reffle och Narffven sampt durchfarten. AOxenstierna Bref 4: 95 (1643). En ständig durchfart åt Stockholm ifrån södre orter, ökar .. näring och rörelse. Hülphers SvStäd. 2: 7 (1783). Meurman (1846).
2) farled, väg, i sht om vattenväg: segelled, båtled, kanal. Betänckande .. om durchfartens inrättande ifrån Päjänä siön til saltsiön vid Biörneborg. 2RARP 5: 402 (1727). En Segel-leds och Durkfarts öpnande emellan Sjön Vennern och Götheborgs Stad. PrivTrollhKanalbol. 13/12 1793, s. A 2 a. Hahnsson (1888). —
-JÄRN. (durch- Billing) hofslag. Durchjernet (Handstampen) … Med det göras sömhålen (i hästskor) vidare, och utskjutas qvarblifna sömbitar. Billing Hipp. 265 (1836). Schulthess (1885). —
-LIKTIG. [af t. durchleuchtig, genomskinlig; jfr DURCHLAUCHTIG] (†) genomskinlig. 3 gröne smarauder (dvs. smaragder) durcklictige. HH 1: 16 (1543). —
-LOPP3~2, äfv. 4~1, n. (Lindh Huuszapot. 186 (1675) osv.) ((†) r. l. m. Roberg, Bruno Gubb. 99 (1755)). (durch- Schroderus, Lundberg Hufeland 505 (1839). durk- Tranæus Medewij 20 (1690) osv.) [af t. durchlauf, öfversättning af gr. διάῤῥοια, diarré (se d. o.)] (numera knappast br.) diarré; rödsot. (Han) bleff dödh aff Durchlopp. Schroderus Os. III. 2: 352 (1635). Leffrens Durchlopp (dvs. om diarré, föranledd af sjukdom i lefvern). IErici Colerus 2: 47 (c. 1645). I hitzig Durchlåpp drick Watten, som glögat Ståhl är släckt uti. Roberg Beynon 180 (1709). 2NF (1906; med hänv. till diarré). Anm. Att ordet durklopp redan mycket länge hållit på att dö ut, framgår af följande språkprof: Durklopp, en ännu af (medicinalrådet S. A.) Hedin († 1821) begagnad halftysk benämning på Utsot. Collin Ordl. (1847). —
-LOPPS-STILLA, r. l. f. (†) den mot rödsot använda växten Potentilla tormentilla (Lin.) Neck. Linder FlWiksb. 37 (1716). —
-MARSCH3~2, ngn gg 4~1. (durch- LReg., SakregRProt. 1: 381 (1893). durk- Isogæus Segersk. 400 (c. 1700) osv.) [af t. durchmarsch] (i fråga om äldre förhållanden) (krigsfolks) genomtåg; fritt genomtåg (gm främmande land); krigsfolks befordrande gm landet (i sht medelst skjuts); äfv. konkret, om de genomtågande trupperna l., stundom, om de med genomtågen förbundna (i naturaprestationer, skjutsning osv. bestående) besvären; jfr -TÅG, sbst.1 LReg. 330 (1687). Durchmarsche, eller fritt togh och resa genom .. (konungens) land. Isogæus Segersk. 170 (c. 1700). Kl. M:ts durckmarche igenom Pohlen. KKD 4: 144 (1712). Allmogen .. befordrar dhe durchmarcher som ankomma kunna medellst frij skiutz. Rääf Ydre 3: 277 (cit. fr. 1714). Durch-marcher eller andre dryga skjutsningar äro .. här minst besvärande. Hülphers Norrl. 4: 307 (1779). Några kompletta fältkompagnier .. skulle genast med durchmarsch sändas till Malmö. Wingård Minn. 1: 64 (1846). SvH 7: 21 (1902). särsk. (†) i uttr. i durkmarsch, i ilmarsch, med stormsteg; bildl. (Gumman kände) rigtig berserksvrede och gjorde i durchmarsch sina evolutioner kring kammargolfvet. Wacklin Minn. 1: 109 (1844). Björkman (1889). —
-MARSCHS-KOSTNADER, pl. (-marche- AdP) (förr) kostnader för durkmarsch; särsk. om i riksstaten till och med 1901 upptaget anslag för durkmarscher. AdP 1809, IV. 7: 1412. —
-NEJA. [sv. dial. durkneja, dortneja, af t. durchnähen] skom. utan ”rand” fastsy öfverlädret på en sko vid bindsulan o. innersulan, äfv., i sht förr, klacken vid kappan; motsatt: randsy. Deleen (1836; under abdoppeln). —
a) genomskinlig. Then besta slags Håning skal wara durksigtigh. Hildebrand MagiaNat. 183 (1654). Weste (1807; med anm.: bättre Genomskinlig). Ehrenheim Phys. 2: 94 (1822).
b) försedd med hål; genombruten. OxBr. 11: 688 (1637). Ett durchsichtigt såll. Broms Vitt. 378 (1716). —
-SIKTIGHET. (durch- Swedenborg, JGOxenstierna. durk- Serenius (1741). Schultze Ordb. 4031 (c. 1755)) [jfr t. durchsichtigkeit] (†) till -SIKTIG a: genomskinlighet. Swedenborg RebNat. 1: 39 (1719). JGOxenstierna 5: 452 (c. 1810). —
-SKJUTA. (durch- ZCygnæus (1780) i UrFinlH 524, Ekman. durck- Odel) [efter t. durchschiessen] (†) genomskjuta; nästan bl. i p. pf. Hans Majestäts (K. XII:s) durckskutne hatt. Odel Sincl. 54 (1739). Ekman Dagb. 27 (1788). —
-SLAG, se d. o. —
-SNITT dur3k~snit2 l. dur3ʃ~, äfv. dur3ʃ~ʃnit2, äfv. 4~1, n. ((†) m. Spak). (durch- Spak, Unge. durk- BoupptVäxiö, LoW (1889)) [af t. durchschnitt i båda bet.]
1) (knappast br.) genomskärning. Spak Fan. 26 (efter handl. fr. 1686). särsk. bildl.: medelnivå, genomsnitt. Under medelmåttans durchschnitt. Unge Rappe 56 (1835).
-STING. skom. styng som utan användande af ”rand” direkt sys gm sula, bindsula o. öfverläder. ArbB 70 (1887). —
-SY. (durch- 1SkomOrdl., PriskurCHStröm. durk- 2SkomOrdl.) skom. = -NEJA. 1SkomOrdl. (c. 1847). Klacken sys med 2:ne sömmar, först uppsyning af klacken, den andra durksyning. 2SkomOrdl. (c. 1847). PriskurCHStröm 1907. —
-TÅG3~2, ngn gg 4~1, sbst.1 (durch- Resol. 1627, Strinnholm Vas. 3: 372 (1823). durk- OxBr. 5: 128 (1619) osv.) [af t. durchzug] (förr) = -MARSCH. Resol. 24/12 1627, s. 5. Der så kunne hända stoora Durch tog komma, skola Borgerskapet (osv.). VRP 1652, s. 723. Största deelen af Sochnen är .. genom Misswäxt och Durchtogh blefwen ödhe. VDR 1678, s. 317. Frija durktåget igenom .. (kejsarens) länder. KKD 4: 260 (1714). FörordnHusbehofsbr. 1793, s. B 1 a. (Marschen) kallas .. Durchtåg eller Marche forcée, då armén åkande fortskaffas. Lefrén Förel. 2: 185 (1817). Carlson Hist. 2: 124 (1856). —
-TÅG, sbst.2 kam. om visst slags jord i Dalarna. PT 1892, nr 116, s. 1. Åtta snesland durktåg och skog. Därs. 1901, nr 108 A, s. 1. —
-TÅGA, v. (durch- HSH. durk- Loenbom) (†) om krigsfolk: genomtåga. HSH 31: 152 (1662). Loenbom Stenbock 2: 177 (cit. fr. 1711). —
-TÅGS-GÄRD. (förr) kam. till -TÅG, sbst.1: gärd som utskrifvits i o. för jämn fördelning på landets hela befolkning af kostnaderna för durktåg. LReg. 331 (1687). SvH 6: 338 (1906).
Spalt D 2387 band 7, 1923