Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DYKDALB dykdal4b, äfv. DIKTALB dikt-, r. l. m.; best. -en; pl. -er ((†) -ar Röding 1: 487 (1794)); äfv. DIKTAL -ta4l, r. l. m.; best. -en, äfv. -n; pl. -er.
Ordformer
(dykdalb Dalin (1850) osv. duc d’Alb (ducdalb) Röding SD 27 (1798: Duc d’Alber, pl.), Tlev. 1901, nr 2, s. 2 (: ducdalber, pl.). duckdalb Röding 1: 487 (1794). diktalb (dict-) FSjöbohm osv. diktal (dict-) Törngrenska målet 52 (1801) osv.)
Etymologi
[af t. ducdalbe, dückdalbe, nt. dickdallen, pl.; jfr fr. duc d’Albe, eg.: ’hertig af Alba’; anledningen till benämningen i fråga är oviss; jfr Kluge Seemannsspr. 197 (1911)]
sjöt. (till fäste för trossar o. d. afsedd) pelare bestående af ett antal i bottnen af en sjö l. flod osv. nedslagna pålar, sammanhållna af järnringar. FSjöbohm Sjöm. 78 (1791). PT 1910, nr 3 A, s. 3.

 

Spalt D 2430 band 7, 1923

Webbansvarig