Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DYNG, sbst.1, n.; best. -et.
Ordformer
(dygn KKD)
Etymologi
[jfr ä. d. dyng, gödsel, sidoform till dynge (se DYNGA, r. l. f.)]
(†) dy, gyttja. Nekede Byggemesteren sigh wele lathe fylle .. (skanskorgarna) med jordh utan medh dyngh. HSH 15: 95 (1591). KKD 5: 373 (c. 1711).

 

Spalt D 2440 band 7, 1923

Webbansvarig