Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DYR dy4r, adv.; förr äfv. DYRANDE, adv.
Ordformer
(-ene Tidfördrijf)
Etymologi
[sidoformer till DURK, DÖR; sv. dial. dör, dörjen, durjen, dyrende (Hall.), dyrande (Värml.); jfr nor. dial. dyyrefull, -vaat, dyyrende, dyyrande (still, full), äfv. durgande, dørene, dorgende, dorgen, d. dial. (jutl.) dorgen væk, dørgen stil, ä. d. dyrgen stille, døre full. Formerna på -ande utgå närmast från mnt. (al)dorgen, helt igenom]
(i vissa trakter; starkt bygdemålsfärgadt) alldeles. Mitt Wisthuus haar iag Dyrene fult mä Maat. Tidfördrijf A 1 b (c. 1690). (Baggen) stod dyr still. Lieberath Knekt. 21 (1914). Jag håller mig dyr still. Essén Prim. 90 (1919).

 

Spalt D 2454 band 7, 1923

Webbansvarig