| Publicerad 1923 | Lämna synpunkter |
DÄR dæ4r l. dä4r, adv., pron. o. konj.
I. ss. demonstr. adv. o. i därur närmast utvecklade anv.
1) med syftning på ett ställe som är (i verkligheten l. för tanken) omedelbart närvarande (’deiktisk’ anv.) o. i anv. som närmast sammanhänga med denna.
a) i eg. (sinnlig) bem., med syftning på ett (på större l. mindre afstånd beläget) ställe som kan med blicken nås af den talande (o. den tilltalade) o. som gm utpekande l. dyl. närmare bestämmes; stundom med syftning på just det ställe där den tilltalade befinner sig; ngn gg liktydigt med: här; ofta med en ytterligare, preciserande lokalbestämning. Sätt dig där, är du snäll! Där är hon ju! Räck mig boken som ligger där (borta) på bordet! Hvem där? (anrop i sht af vaktpost, då ngn nalkas ett postställe l. en bevakningslinje o. d.). Där borta, framme, inne, nere, uppe, ute osv. (se ssgrna). Äre I där? Svart G1 63 (1561). Ve, der ligger slagtarboden! / Gudskelof att gatan höll. Tegnér (WB) 3: 78 (1819). Låt mig se .. (julgåfvan) nu! sade Vigg otåligt. Nå, se der då! sade vätten. Rydberg Vigg 15 (1875). Ut med sig, herre, där är dörren! Cronholm Minnesbl. 147 (1908).
b) ss. attributiv bestämning efter ett sbst. l. pron., äfv. (hvard., i tillrop o. d.) ensamt (med underförstådt sbst. l. pron.), för att närmare angifva hvem l. hvad som åsyftas (hvem som anropas osv.); i tillrop efter en karakteriserande beteckning (ett, ofta skämtsamt, skymford o. d.) utan eg. innebörd, motsv. ett: ”som du är” l. ett föreg. ”din”; tillsamman med ett föreg. den ofta närmande sig bet. af ett enhetligt hänvisande pron.; jfr DEN DÄR. Känner du den unge mannen där i den ljusgråa hatten? Stopp där! Hallå där! Hjälp till där! Du der med halfva skon! Bellman 4: 116 (1791). Båtsman der! Gosselman SNAmer. 2: 20 (1833). Och hade jag helst vid kanonerna der / En veteran. Runeberg 5: 86 (1860). Förbaskade dumheter! Hvad rör det dig, tossa där! Ullman FlickÄra 124 (1909).
c) med förbleknad l. försvunnen lokal bet.
α) (i sht hvard.) i uttr. se där0 4! användt för att rikta uppmärksamheten på ngt som man (plötsligt) får se l. upptäcker l. som man just får höra o. d.; ofta ss. uttr. för öfverraskning, belåtenhet l. förargelse o. d.: se så, ser man på! Sij där, sij där; iag finner öppet hugg / Å denne trotzige Sköne. Stiernhielm Cup. 5 (1649, 1668). Väskorne saknades, då Nämdeman sade; sij der, dem har jag glömt i Vexiö. VRP 24/11 1731. Se där! Nu blef han ändå förlägen. Andersson Plautus 11 (1901).
β) (i sht hvard.; jfr dock nedan) med helt försvunnen lokal bet., hänvisande till l. åberopande l. vädjande till ngt som sker l. nyss skett (inför ens ögon) l. som nyss sagts l. man nyss fått höra o. d.: nu, ”här”; stundom: därmed, med l. i detta o. d. Där ser du nu, hur det gick! Där sa’ du ett sant ord! Der ha vi det! Almqvist DrJ 433 (1834). Där ljög du. Lindqvist Dagsl. 1: 57 (1898). Där hör du, Margaret, hur angelägen man är om vårt angenäma sällskap. PT 1910, nr 70 A, s. 3. — särsk. [efter fr. voilà] (i vitter, i sht retorisk stil) i uttr. se där4 4 l. 0 4! med syftning på ngt omedelbart förut sagdt (l. skrifvet): däri ligger, det l. detta är osv. Känna hastigt; och känna djupt: se der hela grunden til Skaldens, Oratorns, Artistens Snille. Kellgren 3: 204 (1792). Hvad är orsaken till denna farliga utveckling och huru afvända den? Se där de frågor, som .. framställa sig. Fahlbeck Världsåskådn. 13 (1910).
γ) [jfr motsv. anv. af d. hist, t. dort] (i sht i religiös stil) pregnant: i himlen l. i det eviga lifvet o. d. (i motsats till: på jorden l. i jordelifvet). Timmelig wälsignelsse här och ewig thär. VDAkt. 1692, nr 336. Hvad här vi tro skall där bli uppenbaradt. Lidforss Dante I. 3: 8 (1902).
2) med syftning på en föreg. rumsbestämning l. ord l. uttr. till hvilket en sådan (mer l. mindre logiskt) kan anknytas (’anaforisk’ anv.): på det stället l. den platsen l. orten osv., stundom: däri l. därpå l. därinvid osv.; ofta med en tillfogad bestämning som närmare förtydligar l. begränsar adv:s innebörd; vanl. starkt betonadt. Där borta l. nere l. uppe l. ute osv. (se ssgrna). Där i närheten. Där på orten l. stället. Där i trakten. Ther rundt omkring. GR 1: 20 (1521). Jag känner hagen, der Hästen är van at gå i vall, och jag såg honom der i går. Dalin Vitt. II. 6: 106 (1740); jfr II 1. (Svea hofrätt) var icke såsom Göta, vid mitt inträde där, delad i två partier. De Geer Minn. 2: 113 (1892). — särsk.
a) attributivt, med ställning efter det ord som bestämmes. Tå han .. / .. hade belagdt med wellige hand / Betulia .., / Och kom folcket ther i stor nödh och qual. Holof. 1 (c. 1580). Husbonden där var en trettifem års karl. Lagerlöf Holg. 2: 71 (1907).
b) (numera föga br.) i förb. med rörelseverb; dit. The skulle mötas både twå / .. Vth om staden i en lund. / Men Tisbe kom der för än han. Asteropherus 3 (1609). Jag tviflar nästan att jag nånsin kommer der. Tegnér (WB) 1: 307 (1803; i bref).
c) med syftning på ett mera abstr. ord l. uttr. l. hel sats (särsk. temporal bisats o. d.): däri, därunder, i den saken osv.; stundom mer l. mindre närmande sig bet.: vid det tillfället, då. Där hjälpte inga böner. J thz andeligha regementit .., ther sägher Luther alla wara lika. OPetri PEliæ a 3 b (1527). (Accentens område är) af sådan natur, att själfständighet .. i behandlingen där måst vara en bjudande plikt. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. III (1885).
d) (numera i sht hvard. o. br. bl. i den mån en lokal bet. kan inläggas) med syftning på ett personbetecknande (l. därmed jämförligt) ord: hos honom (l. henne osv.); i hans (l. hennes osv.) hus l. familj o. d. Markattan är en förstörelse (dvs. vrångbild) af menniskan, och menniskan ser sig der i ett förnedringstillstånd. CAEhrensvärd 59 (1782). En qvinna i min smak fru Fatme är, / der — friar jag bestämdt. Sturzen-Becker 4: 18 (1862). Ni helsar väl snart på hos mäster Gudmund? Där må alla bra. Rydberg Vap. 41 (1891).
e) (numera i sht i vitter stil) återupptagande ett föreg. rumsadverbial l. en adverbialsats o. d. för att starkare framhäfva detta l. denna; i sht i fråga om ett flerestädes förekommande l. allmängiltigt förhållande o. d.: på (alla) de ställena, öfverallt där. Hos fridhen ther är lÿckan när. Holof. 4 (c. 1580). Böljornas öcken, / der är mitt fädernesland och min graf. Tegnér (WB) 5: 134 (1822). Hvarest alls ingen förfäran är, der är också alls ingen uppbyggelse. Rudin Kierkegaard 151 (1880).
f) (i sht hvard.) svagt betonadt, med den hänvisande bet. mer l. mindre förbleknad, öfvergående i bet.: ”där han (l. det osv.) är”, på stället, tillstädes, framme o. d., l. utan eg. innebörd, pleonastiskt, bl. för att åt uttr. gifva större åskådlighet l. liflighet l. eftertryck o. d.; särsk. i vissa förb. ss. gå där, ligga där, sitta där o. d.; vara där, vara tillstädes, finnas, visa sig, framträda. Han tog allt hvad där fanns. Är han där nu igen med sina dumheter? Ingen brydde sig om barnen, utan man lät dem gå där. Så hade han legat där, sjuk och eländig, i flera veckor. Stå där med skammen. Villien — om den elliest vore dher. RARP 9: 287 (1664). Jagh tör slå digh så du skall ligga dher. VDP 1664, s. 584. Du sitter där så tankfull, min kära Omar. Björn Besynn. 27 (1792). I denna viktiga punkt af tillvaron stod han där lika när. Dahlgren 1Ransäter 78 (1905).
3) med relation till en efterföljande relativ bisats som närmare angifver hvad adv. syftar på (’determinativ’ anv.): på det ställe (som l. där); äfv., i fråga om flerestädes förekommande l. allmängiltiga förh.: på de l. sådana ställen (som l. där), stundom närmande sig bet.: i de l. sådana fall (där l. då). (De) som ther hema äre, tit tilsökningen sker. RA 1: 121 (1529). Dumbom fann sig ett-tu-tre, / Och slöt precist der som han stannat. Kellgren 2: 167 (1790). En säker fred ägde blott rum der, som freden vore frivillig. Kolmodin Liv. 3: 62 (1832).
4) förstärkande ett föreg. så, sådan (tocken) l. den.
a) i förb. så där0 4 (stundom sammanskrifvet).
α) (i sht hvard.) i uttr. så där, stundom se (l. si) så där, eg. o. urspr. med hänvisning till ngt man ser framför sig, sedan äfv. med syftning på ngt förut omtalat: på det sättet, på det där viset, sålunda, så; äfv. utan syftning på ngt sedt l. omtalat, vädjande bl. till åhörarens förmodade bekantskap med saken: ”på det sättet du nog vet” o. d.; stundom (ss. tillägg till ngt nämndt) ersättande ett ”och dylikt” l. ”med mera (sådant)”. Hvarför lipar du så där, unge? Tro inte, att han alltid är så där! J: slår inte gosen så der, vtan giffuer migh min piska igen. ÅngermDomb. 16/7 1638, fol. 136. Där var en Magister Arwidsson som var si så där mer än vanligt artig mot mig. Roos FamArkiv 270 (i handl. fr. 1819). Inte alltid, bara om julen och så där. Sandberg GHusH 19 (1897). Jag (har) tröttat honom med mitt spel och så där vidare. Ullman FlickÄra 41 (1909).
β) (hvard.) i uttr. så där (ja) l. se (l. si) så där (ja)! o. d., ss. uttr. för undran l. förargelse o. d.: jaså! ska’ det vara på det viset? se nu! ser man på (bara)! jag kunde just tro det! o. d. (Se) så där (ja)! Kan du inte hålla hvad du har i händerna? Se så der ja, har jag icke nu återigen glömt flaskan hemma! Almqvist Amor. 121 (1839). Kvinnorna (stormade) in i tamburen. .. Sisådärja! Nu blir här kafferep. Engström Äfv. 72 (1908).
γ) (hvard.) i uttr. så där (ja), stundom se så där (ja)! för att beteckna tillfredsställelse med att ngt göres l. är gjort l. går l. har gått så som man önskade l. väntade o. d. l. med att ngt nu är öfver o. d., l. för att tillkännagifva att ngt är färdigt l. redo l. är nog o. nu kan upphöra l. afslutas o. d.: (se) så ja! på det sättet ja! så är det rätt! nu är det bra! o. d. (Se) så där, nu är den saken klar. Så där ja, nu kan du det redan mycket bättre. Heidenstam Alienus 3: 61 (1892). Ligg bara stilla och stöd hufvudet mot mitt bröst. Så där! PT 1902, nr 70 A, s. 2. ”Så där,” sade han, ”nu kan det vara nog.” Lagerlöf Holg. 1: 18 (1906). Så där, ja. — Nu kan leken få börja, när den vill. Melin Patria 25 (1915).
δ) (hvard.) i uttr. så där, stundom si så där, för att beteckna ett obestämdt mått l. en obestämd grad l. kvalitet o. d.: något så när, någorlunda; ungefär, omkring; ”så smått”; särsk. med pejorativ bet.: medelmåttigt, ”lagom”, ”si och så”, ”klent beställdt” o. d. (ss. predikativ: medelmåttig, inte mycket bevändt med, ”klen” o. d.); stundom i förb. med ord af liknande innebörd: så där tämligen l. vid pass l. omkring o. d. Hur mår du? Åjo, så där. Det är väl nu så där en trettio år sen. Lofvade ni dem det också? .. Så där til hälften. Eurén Cora 63 (1794). Ulla liknar mig också så der temligen. Almqvist TreFr. 1: 6 (1842). Ett litet tarfligt rum .. för så der en och tjugufem. Hedenstierna Fideik. 151 (1895). De biografiska uppgifterna ha .. varit litet si så där. VL 1907, nr 294, s. 5.
b) (i sht hvard.) i förb. sådan där10 4 (substantiveradt i n. sg. sådant där), bygdemålsfärgadt tocken där, med syftning på ngt (i det föreg. l. följande omtaladt) l. (utan dylik syftning) vädjande till åhörarens förmodade kännedom om saken: sådan, dylik, ”sådan du nog vet” o. d.; ofta med bibegrepp af ogillande, förakt o. d.; äfv. ss. beteckning för något som man ej kan l. vill närmare beskrifva l. namngifva o. d. Sådana där moderna kjolar, du vet, med långa sidovåder. Kom ihåg, att sådant där tål jag inte! En sådan där inrättning — hvad heter den nu igen? Tocke där ä’ inte för mej! Att sådant der (dvs. lite gnabb) vänner emellan ej borde läggas på sinnet. JJNervander 1: 197 (1834). Sådana där, som kastas från gatan / upp till ärones höjd. Lagerlöf Juv. 26 (1893, 1896). Det är väl mest nerverna, och sånt där. Ullman FlickÄra 175 (1909).
II. ss. rel. adv.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. dan. o. ä. t.] med syftning på en (eg. l. mera bildl.) rumsbestämning l. ett uttr. till hvilket en sådan (stundom med lösare logisk förbindelse) kan anknytas: hvarest, hvari l. hvarpå osv.; förr äfv. i förb. med ett omedelbart efterföljande pleonastiskt som. På den plats där detta hände står nu en minnessten. En skrift där detta noggrant utredes. Riksdagen i Västerås 1527, där reformationen genomfördes. GR 1: 20 (1521). Barnet .. / Slungar stenen dit ibland, / Der som gässen simma. Bellman 3: 167 (1769, 1790). En qvadrat, der hvarje sida är lika med längd-enheten. Lindelöf AnGeom. 1 (1864). Bommarna vid hägnadsgrinden, där .. (hästarna) samlats. Berg Krig. 10 (1915). — särsk.
a) (numera i vårdad framställning mindre br.) i friare anv., med korrelat af mera abstr. bet. (betecknande handling l. verksamhet, tillstånd l. förh. o. d.): hvari, hvarvid, hvarunder, beträffande hvilket o. d.; stundom: då. Döpelsen ther synderne j Iesu nampn afftwaghna warda. OPetri Hb. A 4 b (1529). I de afseenden, där jag icke kan afgifva gillande omdömen. De Geer Minn. 2: 139 (1892). Vid sistnämnde tillfälle, där han förde kavalleriets venstra flygel. AQuennerstedt i KKD 10: VII (1914); jfr 2.
b) (numera br. bl. i den mån en lokal bet. kan inläggas) med syftning på en personbeteckning (l. därmed jämförligt uttr.): hos hvilken l. hvilka, bland hvilka osv. (De) begoffvo sigh opp till Hennes Kongl. Maij:t Drottningen, där som Regeringen i medler tijdh var tillsamman. RARP 9: 339 (1664). Jag skådar framåt i den tid som gryr — / .. Jag ser ett folk, där arbete är ära. Fredin Dikt. 13 (1883).
c) (†) efter ett föreg. frågande hvilken o. i s. k. emfatisk utbrytning under formen det är (på det ställe osv.): som. Det var i detta lugnet der .. Scipio smakade .. större fägnad, än vid sina triumpher i Rom. Nordenflycht QT 1748—50, s. 5. I hvilka länder det var, der de spridda Phœnicerna nedsatte sig. Nilsson Ur. 2: 58 (1862).
2) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) med syftning på ett föreg. tidsuttr., närmande sig l. öfvergående i bet. af temporal konj.: då, när; jfr VII 1. J apostlanes tijdh, ther the plägade komma til then som siwck war, och hadhe mz sich kostelighen smörielse. OPetri Hb. E 2 b (1529). På de mognare åren .. följer en afton, der vi hafva nog af vår vedermöda. Lehnberg Pred. 1: 65 (c. 1800). Atterbom Minnest. 1: 274 (1848).
III. [jfr motsv. anv. i fsv. o. dan.] ss. adv. inbegripande på en gång determinativ o. rel. bet.: på det ställe (l. den plats l. ort osv.) där; ofta generaliserande: på de l. sådana ställen där, på alla de ställen där, öfverallt där. Där han bor, har man en härlig utsikt öfver sundet. Man får taga boten där man tagit soten. Han lätt bränna för fott alt ther the dansche drogo fram. Brahe Kr. 50 (c. 1585). Dher gården är lägst stijger hwar man öfwer. Grubb 149 (1665). Jag har haft öga för att upptäcka det vackra, äfven där det af de flesta varit obemärkt. De Geer Minn. 1: 26 (1892). — särsk.
a) (numera i sht hvard.) inledande en sats styrd af prep.: det ställe (l. den plats l. ort osv.) där. Ett litet stycke ifrån där han bor ligger en vacker björkdunge. Eneman Resa 2: 13 (1712). Han ställer upp en stege mot väggen, just invid där fläsksidan hänger. GCederschiöld i Landsm. V. 6: 73 (1885).
b) (numera i sht i skriftspr.) i fråga om ett flerestädes förekommande l. allmängiltigt förh., närmande sig l. öfvergående i bet.: vid (alla) tillfällen då, i (alla) de fall då, alltid då, då, när (jfr VII 1); stundom närmande sig bet.: i det fall (att), om (jfr VII 4). Där han kan, hjälper han alltid sina vänner. Där förhållandena så medgifva, skall (osv.). Ther Presten är .. til städhes. tå lijk vthbärs, må han tå först haffua någhor trösteligh ord för thens dödhas wener. Hb. 1541, s. D 4 a. Samma lag vare, ther skog och mark ligger odeld flera byar emellan. BB 10: 4 (Lag 1734). Där förbrytelsen icke är så stor, att hon kräfver dödsstraff. Wisén i 3SAH 4: 159 (1889).
c) (i sht i skriftspr.) för att (vid jämförelse mellan förhållandena på olika håll l. i olika fall o. d.) beteckna en motsats; närmande sig bet.: medan, under det att, då (däremot). Ther then Cölnsche håller 9. Ther håller then Sw(enska) Större wigten 10. Stiernhielm Arch. F 1 b (1644). Har djuret känslor fått, der menniskan har ingen? Wallin Vitt. 1: 7 (1805). Söderhjelm ItRenäss. 50 (1907).
d) (i sht dels hvard., dels i vitter stil) med förbleknad lokal bet., inledande en sats som mera logiskt skulle ha uttryckts gm en bisats af annat slag: hurusom l. såsom .. där, när .. där, medan .. där, eftersom .. där o. d. Det är riktigt löjligt att se henne, där hon går och kråmar sig. Där .. (Ruus) wagglar här om, fullstinner, han stäner, och stankar. Stiernhielm Herc. 349 (1658, 1668). Att Petrarca här kom att nämna Durance, .. var helt naturligt, där han satt långt borta i Arquà. Wulff Petrarcab. 243 (1905).
IV. ss. indefinit adv.
1) i förb. här — där, sällan där — där: på ett ställe (l. det ena stället) — på ett annat ställe (l. det andra stället), på ett håll — på ett annat håll osv.; på olika l. skilda ställen; stundom med förbleknande af den lokala bet., närmande sig bet.: i det ena fallet — i det andra fallet o. d. GR 5: 178 (1528). Nw kommer här, nw ther, itt ofall vppå. LPetri 1Post. P 5 a (1555). Iag nödgas att söka min föda där en betta och där en annan. VDAkt. 1712, nr 180. (Han) gick fram här varsammare, der med djerfva steg, här med skonsamhet, der med obeveklig stränghet. Strinnholm Hist. 3: 745 (1848). Han ställde skärmar än här än där. Rydberg Vap. 211 (1891).
2) i förb. där och där l. där eller där, för att beteckna ett ställe som man ej vill l. kan namngifva l. på annat sätt närmare bestämma: på ett visst ställe, på det o. det stället; särsk. (i sht i föreskrifter, formulär o. d.) för att typiskt ersätta ett namn l. dyl. som i det enskilda konkreta fallet måste angifvas (l. har angifvits osv.); äfv. eufemistiskt för ställe som man af anständighetsskäl ej kan nämna. Må han giffwe sådant beskedh, att han .. boor ther och ther. GR 15: 60 (1543). Gynter suarade, Kyss migh der och der etc. VRP 1631, s. 429. En part sägher sigh vara der eller der medh sijn rusttienst, under den eller den. RP 8: 361 (1640). När .. (de i ett fältslag fallna uppstå o.) ropa alla: — vi dogo der och der. Hagberg Shaksp. 4: 81 (1848).
3) [jfr motsv. uttr. i fsv., äfvensom d. her og der, der og der, t. hier und da, da und da] i förb. här och där (förr stundom där och här) l. (numera i sht i skriftspr.) där och hvar: på ett o. annat ställe, på enstaka l. vissa l. somliga ställen, här o. hvar, flerestädes; ställvis, strövis. (Det) skedde mycket mord ther och hwar. Svart G1 108 (1561). Chesnecopherus Skäl G 3 b (1607: thär och här). Om en mjältsjuk Läsare skulle finna här och der (i min skrift) någon glättig tanke. Kellgren 3: 198 (1792). Hans .. hår var grått, insprängdt här och där med snöhvitt. Rydberg Vap. 207 (1891).
V. i anv. i hvilka ordet inträdt i växling med l. i st. f. det pers. pron. det.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. eng.; anv. är utvecklad ur den demonstrativa, i det att det på en föregående eller efterföljande rumsbestämning syftande där fått sin lokala bet. förbleknad o. nedsjunkit till svagtonighet] (jfr anm. nedan) ersättande ett formellt subj. (jfr DEN VII 2). Där ligger en bok på bordet. Jag fick aldrig veta, hvad där verkligen stod i brefvet. Förra æn ther mera tilgörs om thet gifftermaal. GR 1: 260 (1524). Jämt henne, kom där ock wältande fram en stinner en Sälle. Stiernhielm Herc. 39 (1658, 1668). Der går .. mycken verklig ära vid plogen. Tegnér 3: 370 (1835). Långsamt kom där öfver båda en förvandling. Hallström El. 144 (1906). Där är flykt, fart, rörelse i hans beskrifningar. Böök Geijer Minn. 109 (1915).
Anm. till 1. Denna anv. af där förekommer i skriftspr. allt ifrån äldsta tid. Efter att, som det synes, ha varit mindre vanl. under 1700-t., har den senare, särsk. under de sista decennierna, fått stor utbredning, i sht hos sydsv. förf., beroende på inflytande från sydsvenskt talspr. o. delvis väl äfv. från danskan. För talspr. i mellersta o. norra Sv. är anv. främmande o. kännes därför af många ss. osvensk, utom i de fall då på grund af närvaron af en lokal l. därmed jämförlig bestämning bet. mer l. mindre närmar sig den vanliga (I 1).
2) [jfr motsv. anv. i d.; anv. är utvecklad ur 1] (i sht i södra Sv.; i skriftspr. föga br.) ersättande det ss. opers. subj. (jfr DEN VII 1). Där pratades hos Hatchett till sent på aftonen. Berzelius Res. 24 (1812). Där lyser från en hydda. Rydberg Vap. 266 (1891). Där doftar mellan gräsen / af mylla svart och fin. Ekelund InCand. 53 (1905).
VI. [jfr motsv. anv. i fsv. o. dan.] (†; jfr dock a o. d) ss. rel. pron.: som, hvilken. Ingom ther hans nad vill beföra för mik. GR 1: 4 (1521). Alt thet gaat der Hans Nadis hög:ett honom giort och bevijst hade. Därs. 9: 182 (1534). Sinnet, ther wijsdom tilhörer. Upp. 17: 9 (Bib. 1541). Dhe bönder, der under håffuet lydhe. OxBr. 5: 15 (1612). Schönberg Bref 1: XXXIV (1792). — särsk.
a) (numera bl. i skriftspr., med ålderdoml. prägel) i förb. med ett omedelbart föreg. demonstr. den som icke betecknar en bestämd l. enskild individ (jfr DEN III 3 b o. c, sp. 780 ff.): en (person) som, den som, hvar o. en som. Then ther nw wil beskodha Gudz Godheet j hans Creatur. OPetri MenSkap. 18 (c. 1540). Den, der förkrossas af ett dylikt missöde. Brunius GotlK 3: II (1866). — särsk. i uttr. såsom (l. likasom) den där, se DEN III 3 b γ (sp. 781).
b) [jfr d. hvo der, t. wer da] (†) i förb. med ett föreg. frågande l. ”allmänt relativt” ho l. hvem, hvad, hvilken: den l. det som, hvad (än). Hoo ther malmbergh finner. GR 1: 154 (1523). J hwad stund och tijma ther syndaren bekenner sich. OPetri Hb. D 2 a (1529). Hwem ther får een ond Qwinna, then får een Scorpion. Brahe Oec. 37 (1581).
c) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. dan., äfvensom af SOM] (†) pleonastiskt i förb. med ett omedelbart föreg. relativt hvilken. The saduceer, Huilke ther neka vpstondilsen. Luk. 20: 27 (NT 1526). Chesnecopherus Skäl B 4 b (1607).
VII. ss. konj.
1) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d.] (†) ss. temporal konj.: då, när. VarR 15 (1538). Then andre måltijdhen (skall icke) förre komma än ther en haffuer hunger och maatlust emoot afftonen. BOlavi 104 a (1578). Tijden at vpskära Säderna är .. ther the rett mogne äro. Risingh Landb. 26 (1671). Linné Ungd. 2: 127 (1732).
2) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) för att beteckna ett motsatsförh.: då (dock l. däremot), medan (dock l. däremot), under det att (dock), fastän; hvaremot; ofta åtföljdt af ett dock l. likväl o. d. OPetri Hb. C 4 a (1529). Ther han borde haffva fört skeppen till Konungen, haffver han emot vana och bruk fört them i 4 månar i siön. RP 8: 150 (1640). Musslorne se ut som de hade ögon och örhol, der de dock hvarken se eller höra. Schultze Fisk. 247 (1778).
3) [jfr motsv. anv. i fsv. o. t.] (†) ss. kausal konj.: då, eftersom; äfv. i förb. med ett omedelbart efterföljande (pleonastiskt) att. (Det behöfdes) wæl ytermera mackth .. emoth theres fiende konungh Cristiern, ther ath the bade byar køpenhaffnn ock malmøø woro æn thaa fastha vnder hans lydno. GR 1: 220 (1524). Hustrun .. sprang .. Emellan, och der han icke fick hemnas på Axell, slogh han henne 3 slag med kieppen. VRP 1644, s. 24.
4) [jfr motsv. anv. i ä. dan. o. ä. t.] (numera bl. arkaiserande samt i juridisk stil) ss. konditional konj.: om, i fall, därest, såvida; förr äfv. i förb. med ett omedelbart efterföljande (pleonastiskt) som l. såsom. GR 1: 21 (1521). (Gud) motte all tingh forhindra ther han wille. OPetri PEliæ e 1 b (1527). Där sosom nu Åkerman bliffver väl ordinarius på staten. Rudbeck Bref 39 (1666). Kommer .. (arfvingen) ej inom tiugu åhr; vare från arfvet skild, ther han ej laga förfall viser. ÄB 15: 5 (Lag 1734). (Det) förelägges bemälda Lisa Johannesdotter, der hon är vid lif, att inom natt och år (osv.). PT 1902, nr 295, s. 4. — särsk. (†) i uttr. där ock icke, hvarom icke. Kan han uthreda sigh wähl, är gåt, der och icke, hafwes bårt i tijdh. ConsAcAboP 5: 322 (1683).
5) (†) ss. interrogativ konj.: om, huruvida. Ther .. (ryssarna) icke äre aff Swerige komne, vthan aff andra Land, må wara vthi sitt weerde. Petreius Beskr. 2: 5 (1614).
6) [jfr motsv. anv. i ä. d.] (†) ss. koncessiv konj., i förb. med ett efterföljande än l. (än)skönt l. ett föregående skönt: om än, om också, änskönt. Ther wij än honom alt gåffue, .. / Så wåre thet ey nogh. TobCom. F 3 a (1550). Ther han än skönt .. wore (den han utger sig för). Girs G1 74 (c. 1630). Skönt ther Prästen skulle hafwa emoottaget något wijn till sig hem. VDAkt. 1679, nr 322. Därs. 1689, nr 247.
Spalt D 2516 band 7, 1923