Publicerad 1923   Lämna synpunkter
DÄRFLIG, adj.; adv. =.
(†)
1) fördärflig. Dödsens därflig dvalm. Wennæsius Vitt. 167 (1663).
2) [i denna bet. torde anv. ss. adv. vara den urspr.; jfr t. derb teuer o. d.] synnerlig, ”ryslig”, ”faslig”, ”förskräcklig”. Een derfflig lust mig der betog (att osv.). UHiärne Vitt. 72 (c. 1665). Derfligh gärna. Därs. 7 (1668).

 

Spalt D 2530 band 7, 1923

Webbansvarig