| Publicerad 1923 | Lämna synpunkter |
DÄRUTINNAN4~010 l. 1032, adv.
I. demonstr.: däri, däruti.
1) (†) = DÄRI I 1; äfv. mer l. mindre bildl. OPetri (c. 1525) i 2Saml. 9: 10. Then som gerna giffuer sigh vthi fara, han förgåås ther vthinnan. Syr. 3: 27 (Bib. 1541). 2RARP 5: 411 (1727).
2) (i skriftspr.) i den saken l. denna sak, i det afseendet, med afs. därpå, däri (se d. o. I 2); förr äfv. öfvergående i bet.: i o. genom detta, därigenom. Jag hyser därutinnan en annan tanke. Ther vdinnan göre i megh ok riketh Synnerlegha tiil wilie. GR 1: 61 (1523). Bifalla vij Präste- och Bårgarestånden, så är saken therutinnan deciderad. 2RARP 5: 234 (1727). Wulff Petrarcab. 365 (1907).
II. (†) rel.
1) motsv. I 1: hvari. GR 18: 283 (1547). Greffve Pärs breff, där uthinnan han gaff sitt betänkiande. RP 7: 178 (1638).
2) motsv. I 2: hvari, hvarutinnan. GR 10: 278 (1535). (En olycka) derutinnan jagh medh alle de ährlige karlar hooss migh äre .. villie undschyllede vara. OxBr. 5: 8 (1612). —
Spalt D 2542 band 7, 1923