| Publicerad 1923 | Lämna synpunkter |
DÖLJA döl3ja2, v. -er döl4jer (imper. sg. dölj döl4j), dolde då3lde2, sällan dol3de2, dolt, dold -å4l-, sällan -ol4-; stundom (hvard.) döljde, döljt, döljd. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749; under borg)); jfr DOLD, DÖLD, sbst., DÖLJAN, DÖLJARE, DÖLSKA, DÖLSKAS.
1) (i sht i skriftspr.) hålla l. låta förblifva hemlig l. okänd, förhemliga, göra hemlighet af, förtiga, fördölja; i förb. med negation i sht förr ofta ss. omskrifning för: öppet tala om, yppa; nästan alltid med (mer l. mindre) abstrakt obj. (jfr dock a); ofta i förb. dölja (ngt) för ngn, i sht förr stundom dölja ngn (ngt); förr ngn gg i förb. dölja om ngt (för ngn). (Anm. Åtskilliga sannol. urspr. hithörande språkprof te sig för modern uppfattning ss. bildl. anv. af 3.) Dölja sitt uppsåt, sin mening, sina afsikter, sitt missnöje, en anförtrodd hemlighet, sanningen, sitt namn, sina fel, ett brott. Mat. 11: 25 (NT 1526). Thu säg thet mig och döll thet eÿ, / huat är tin sorg och plågha. Visb. 1: 240 (c. 1620). Doch hölt Herr Iacob (De la Gardie) länge dölgdt om Kon. May:tz (Karl IX:s) dödh. Widekindi KrigsH 391 (1671). Frithiof sjelf kan ej sig dölja / att han döden har ombord. Tegnér (WB) 5: 74 (1825). Den vördnadsbjudande storheten af en karaktär, som har intet att dölja. JPaulson i 4GbgVSH 2: 62 (1897). — särsk.
a) (numera bl. ngn gg i högre stil) refl.: förställa sig, hålla sin verkliga beskaffenhet l. sitt verkliga sinnelag l. sin rätta karaktär hemlig(t). Hiertat .. kan icke .. dölia sich. OPetri 1Post. 138 a (1528). Jag intet liuga kan, flatera, döllia mig. Düben Boileau Sat. 7 (1722). Jag vill säga dig allt och ej dölja mig. Runeberg 1: 181 (1851).
b) [jfr fsv. dylia mädh nokrom samt motsv. anv. i (ä.) dan. o. i sydsv. bygdemål] (numera föga br.) i förb. dölja med ngn, underlåta att röja ngn. KyrkohÅ 1909, Meddel. o. aktst. s. 80 (i handl. fr. 1539). Interim har .. (fru Karin Lycke) likwäll .. döldt med them, och är thet wist, att snaphanerne på hennes godz hafwa haft theras tilhåld. HTSkån. 1: 212 (i handl. fr. 1658). Skulle någon Officerare dölja med Kneckten och intet straxt låtan få straffet. LMil. 2: 11 (1686). MeddNordM 1899—1900, s. 43 (i handl. fr. 1754).
2) (numera i sht i skriftspr.) gömma ngn l. ngt för att förhindra hans (dess) upptäckande af ngn som söker efter honom (det).
a) med afs. på person: undangömma (ngn), i sht för att skydda (honom) för förföljelse l. efterspaning o. d. l. för att låta (honom) vara ostörd, gifva tillflykt l. skydd åt (ngn); ofta refl.; i poesi ngn gg äfv. dep.; ofta i förb. dölja (ngn) för ngn o. hålla (ngn l. sig) dold. Moses höll sig dold i öknen i 40 år. Joh. 12: 36 (NT 1526). För förste gången .. (ngn) dölljer (en kronans knekt), böthe (osv.). RP 6: 120 (1636). Svenska flyktingar .. (hafva) döljt sig på Polska flottan. Gustaf III 2: 199 (1788). Hvar, Herre! vill jag gå, o hvar, / Att kunna för dig döljas? Ps. 1819, 11: 2.
b) med afs. på sak: gömma, undangömma, undandölja; särsk. (numera nästan bl. jur., föga br.) behålla ngt som man saknar juridisk l. moralisk rätt till, undanhålla l. förhålla (ngn ngt); underlåta att redovisa ngt som man är skyldig att uppgifva; förr stundom närmande sig bet.: undansnilla, undansticka; jfr DÖLJARE. GR 1: 94 (1523). Finnes någen (fogde) som någet vndendöll aff årlige ränthen .., så ath hann icke förer alt thette i sinn vpbörd, vthen döll ther någet vdaff schall straffes til liffwet. LReg. 8 (1563). Ingen menniskia (vet) sedan hwar Niflungaskatten är dölgder. Peringskiöld Vilk. 520 (1715). Skrifve ock samma uptekning under .. med edelig förplichtelse, at ej något med vilja och vetskap är dölgdt. ÄB 9: 1 (Lag 1734). Heidenstam End. 45 (1889). — särsk. (†) med afseende på tjufgods; stundom i förb. hölja och dölja; ofta utan utsatt obj. Then som stiäl, och then som dölg äre lijka godhe. Balck Es. P 6 b (1603). Emedan .. (Walborg Ropacko) sampt medh tiufuen Hendrich Knutsson stulit godz hölt och döldt hafwer. BtÅboH I. 6: 17 (1633). Törngrenska målet 85 (1801).
3) (mer l. mindre fullständigt) skydda (ngn l. ngt) för att blifva sedd (sedt) l. iakttagen (iakttaget), skyla, hölja, (be)täcka, maskera, gömma; stundom refl. (jfr a): undandraga sig ngns blickar, vara dold l. osynlig; stundom i förb. dölja (ngt) för ngn; i sht ss. refl. äfv. bildl., om abstrakta ting l. psykiska förhållanden (ofta då starkt närmande sig 1). Ett tunt flor snarare framhäfde än dolde det vackra ansiktets linjer. Fången dolde ansiktet i händerna. Den tillknäppta öfverrocken dolde hans trasiga rock. Han dolde sin rörelse under en mask af stelhet. Orden äro ofta till för att dölja tankarna; jfr 1. Ey kan then stadhen dölias som ligger på itt berg. Mat. 5: 14 (NT 1526). At jag (i denna bok) för Ögonen steller the Lemmar, som Naturen sielff will hafwa dölgde (klandras). Hoorn Jordg. 1: 19 (1697). Jag vil dölja mig i gathörnet, för at se huru han blir emottagen. Björn Bill. 22 (1786). Svarta skyar månen döljde. Stagnelius (SVS) 3: 129 (1822). En tid, som döljer sig för den menskliga forskningens blick. Strinnholm Hist. 1: 126 (1834). Kanske dolde .. (mäster Gudmund) under den blida ytan en tyrann, som nu började komma i dagen. Rydberg Vap. 66 (1891). — särsk.
a) refl., om uppträdande under annat namn än det verkliga o. d.; numera bl. med bestämning som angifver det under l. bakom hvilket man gömmer sig. Bakom denna signatur lär dölja sig en framstående forskare. Man hafver ock en annor .. Ethica vnder Philarethi (sålunda hafver Johannes Clericus velat dölja sig) namn. Rydelius Förn. 56 (1737). Hvarför längre mig dölja? / .. Mitt namn är Anna. Stagnelius 86 (1817).
b) i förb. dölja sin skalk, se SKALK.
c) zool. i uttr. döljande likhet (härmning), om den biologiska företeelsen att en del djurformer anpassat sig till yttre likhet med föremål i sin omgifning o. därigenom äro svåra att upptäcka, skyddande likhet. Åtskilliga arter (bland mantiderna) antaga en döljande likhet med den mark, på hvilken de vistas. 2NF 17: 829 (1912). Därs. 18: 556 b (1912).
d) (numera mindre br.) i p. pf. i adjektivisk anv.: fördold; osynlig; jfr DOLD. Ödets dölgde lagar. Odel Sincl. 56 (1739). Små dölgde springor på (järn-)röret. Retzius FlOec. 662 (1806).
e) (i sht i skriftspr.) närmande sig l. öfvergående i bet.: innesluta, innehålla; ss. refl. l. (numera mindre br.) dep.: finnas utan att vara synlig. Hvad det förseglade skrinet dolde. Höga gåfwor döllias offta. Grubb 365 (”465”) (1665). Ryttaren .. fastnade .. i den djupa qvicksand (dvs. lösa sand), som dölgde sig i port-bäcken. Dalin Vitt. II. 6: 114 (1740). Septemberföreningen mellan hertigen (Karl, sedermera Karl IX) och rådet dolde .. oförenliga motsatser. SvH 4: 215 (1904).
1) jfr DÖLJA 1. Almogen i landet .. dölia allahanda metall bort (dvs. underlåta att yppa, hvar malm finnes), förty de hafua altid blefuet deröfuer med stort besuer plågade. OxBr. 11: 73 (1633).
2) till DÖLJA 2 b slutet: undandölja, undanhålla, undansnilla. BtFinlH 2: 160 (1561). Stiernhielm VgL 111 (1663).
DÖLJA INNE. [jfr fsv. dylia in (i bet. 2)] (†) jfr INNEDÖLJA.
1) till DÖLJA 1: hemlighålla. Men hembligen hade hertig Erich andre practiqver (än att fara till England) i sinnet, thet kunde han mästerligen dölja inne hoos sigh. Brahe Kr. 66 (c. 1585).
2) till DÖLJA 2 b slutet: undandölja, undanhålla, undansnilla. Dömdes Jöns Michelsson .. fför dölzmol om konwngx marken som han haffwer dolt jnne med sig. BtFinlH 2: 7 (1538).
3) till DÖLJA 3 e: innesluta, innehålla. Ungdoms Fröet (dvs. de hos ungdomen nedlagda lärdomarna) lär’ med tiden mognad få, / Och Åkren vijsa ut hvad Fruckt han döllier inne. CEld (1723) hos Ehrenadler Tel. 207. —
1) (†) till DÖLJA 1: hemlighålla. Effter thet .. (desse visa och förståndiga) icke wilia .. (efter evangelii rätta lärdom) sökia, dööl Gudh thet ock vndan för them. LPetri 1Post. R 1 a (1555). Höpken 1: 94 (1752).
a) refl.: (genom att gömma sig) draga sig undan (från ngt) l. söka undgå (ngt). Ath inghen dööl eller dragher siig vndan then tienst som han kronanne .. plichtig är. GR 1: 194 (1524). Dölja sig undan bittra omdömen. Järta 1: 133 (1816).
b) till DÖLJA 2 b slutet: undandölja, undanhålla, undansnilla. GR 10: 270 (1535). ÄB 9: 7 (Lag 1734).
Spalt D 2597 band 7, 1923