Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
EBEN- e3ben~, i södra Sv. äv. e4ben~ (ä`bn- Dalin).
(numera föga br. o., utom i ssgrna EBEN-HOLTS, -TRÄD, nästan bl. i poetisk framställning) i ssgr (se dock anm.): ebenholts-.
Anm. Ngn gg förekommer eben ss. självständigt ord i bet. ebenholts. Glossa t. 1 Kon. 10: 11 (Bib. 1541, 1646: heben; Luther: Heben). Frijserna omkring (byrå-)lådorna af grön Eben med hvit träd Åhdrader. Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1902, s. 101 (i handl. fr. 1767). O, hvad eben och guld! Lagerlöf Theokritos 93 (1884; gr. ὢ ἒβενος, ὢ χρυσός).
-HOLTS, se d. o. —
-TRÄ. [efter t. ebenholz, ä. t. hebenholz]
1) ebenholts (se d. o. 1). The aff Dedan woro tine köpmän, och .. the sålde tigh Elpenbeen och Hebenträä. Hes. 27: 15 (Bib. 1541). Ett litet skrin af ebenträ. Rydberg Faust 79 (1876).
-TRÄD.
1) [jfr t. ebenbaum, ä. t. hebenbaum] ebenholtsträd. Nästa dag går marschen under ebenträd och kalebassträd. Hedin Fr. pol t. pol 2: 247 (1911).
2) (numera knappast br.) ebenholts (se d. o. 1). Göra gement (dvs. vanligt) Träd lijkt medh Naturligit Ebenträd. Hildebrand Magia nat. 243 (1654). Crusenstolpe Mor. 3: 223 (1841).
3) [namnet föranledt av den ebenholtsliknande, mörka o. tunga kärnveden] (†) Guajacum officinale Lin., guajakträd, pockenholts. Grönt Eben-Träd, kallas eljest Frantsosen-Träd, bär gula Blommor sammanhängiande uti en kädjas liknelse. Lundberg Träg. 158 (1754).
Spalt E 9 band 7, 1917