Publicerad 1917   Lämna synpunkter
EBER-.
Ordformer
(ebber- Behm Läk. 100 (1692: Ebberroot))
Etymologi
[av t. eber-, vildgalt (se JOFUR)]
(†) i ssgr (se dock anm.).
Anm. G. J. Adlerbeth använder ett par ggr eber ss. självständigt ord med bet. vildgalt. Trotsig rusar Sabelliska Ebern och tänderna skärper. Adlerbeth Buc. 97 (1807; uppl. 1814: galten). Dens. Hor. Sat. 48 (1814). jfr: Frih. A(dlerbeth)s .. vågade .. försök .. att (i sina översättningar) ur Tyskan upptaga Eber för vildgalt, är .. förkastligt. Sv. lit.-tidn. 1814, sp. 340.
Ssgr: EBER-ROT. [efter t. eberwurz(el) (se -VURTS- (EL))] växt av släktet Carlina Lin., spåtistel, i sht Carlina acaulis Lin.; jfr GALT-ROT, SVIN-DÖD. Behm Läk. 100 (1692). Möller (1808). —
-VURTS. [av t. eberwurz] = -ROT. I. Erici Colerus 2: 315 (c. 1645). —
-VURTSEL. [av t. eberwurzel] = -ROT. I. Erici Colerus 2: 107 (c. 1645). När stoor Swijnasiuka är. Tå skal man gifwa them in ett q(vintin) Eberwurtzel medh Wijn eller Ööl. Därs. 220.

 

Spalt E 12 band 7, 1917

Webbansvarig