| Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
EDULKORERA edul1kore4ra l. -å- l. -ω-, l. (i Sveal.) -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; i samma anv. äv. EDULKORATION edul1koratʃω4n l. -å- l. -ω-, l. -aʃ- (– – – -tschón Dalin).
eg.: göra söt.
1) [jfr motsv. anv. i t., ä. eng. o. fr.] (†) farm. gm tillsättning av ett sött ämne göra (ett läkemedel) smakligare, söta. Pfeiffer (1837: edulcoration). J. D. Valerius (1849) i Försl. t. SAOB. G. Dalin (1871).
2) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] (numera knappast br.) kem. medelst tvättning l. spolning med vatten l. annan vätska från ett olösligt ämne borttaga de lösliga (urspr. o. eg. sura l. bittra) ämnen varmed det är blandat; utlaka, uttvätta. K. V. Scheele i VetAH 1774, s. 91. Edulcoration med spiritus vini. Linderholm Handlex. f. landthush. 1: 476 (1802). Ahlberg Farm. tekn. 75 (1899).
Spalt E 57 band 7, 1917