| Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
EFFEKTIVITET ef1äkti1vite4t, stundom e1-, ngn gg äf1-, äv. -ek-, l. -tiv1-, stundom efäk1ti-, r.; best. -en.
motsv. EFFEKTIV 1: egenskap(en) l. tillstånd(et) att vara effektiv, verkningsfullhet; kraft, styrka. Petter (den store) .. var outtröttlig i sina bemödanden .. att bringa .. (ryska flottan) till den högsta möjliga effektivitet. Gyllengranat Sv:s sjökr. 2: 10 (1840). Det försvar, man har, gäller det att kunna med full effektivitet använda i farans stund. GHT 1897, nr 55 A, s. 3. Effektiviteten af förbudet i fråga. Tekn. tidskr. 1898, Allm., s. 170. E. W. Dahlgren i Lefnadsteckn. i VetA IV. 5: 29 (1912).
Spalt E 67 band 7, 1917