Publicerad 1917   Lämna synpunkter
EFFIG, sbst.
Ordformer
(effig(g) Franckenius Spec. A 3 b (1638), Lind (1749; under wasser-peterling) m. fl. effigh Franckenius Spec. E 3 b (1638: Siöö-Effigh). äffigh Franckenius Spec. D 3 b (1638: Siöäffigh). effich Palmberg Ört. 164 (1684). apich B. Olavi 68 a (1578). ep(p)ich B. Olavi A 5 a (1578), I. Erici Colerus 2: 136 (c. 1645). eppigh Franckenius Spec. D 3 a (1659))
Etymologi
[liksom ä. d. eppfick lånat från t.; jfr t. eppich, ä. t. äv. appich, mht. epfich, äv. eppe, effe, fht. ephih, med anslutning till andra växtnamn på lat. -ica, t. -ich, bildat av lat. apium, selleri, av gr. ἄπιον med samma bet.]
(†) benämning på olika till familjen Umbelliferæ hörande växter, i sht Apium graveolens Lin., selleri; jfr MÄRKE (ss. växtnamn). B. Olavi 68 a (1578). Franckenius Spec. A 3 b (1638). Lind (1749; under wasserpeterling). — jfr SJÖ-EFFIG. — särsk.
a) [jfr ä. t. grosser l. spanischer eppich] i förb. stor l. spansk effig, växten Smyrnium olusatrum Lin. Franckenius Spec. D 3 a (1659).
b) i förb. vild effig, växten Aethusa cynapium Lin., glis, vildpersilja. (Ett för får) skadeligit Gräs (dvs. ört) är Apium Laninum (felaktigt för Caninum) som kallas wilder Eppich. I. Erici Colerus 2: 136 (c. 1645). — jfr HUND-EFFIG.
Ssgr: A: EFFIG-FRÖ. (effigz- Månsson) B. Olavi 66 b (1578). Månsson Åderlåt. 47 (1642). —
-LAG, r. avkok på selleri. B. Olavi 170 b (1578). —
-ROT. B. Olavi 124 a (1578). —
-VATTEN. dekokt på selleri. B. Olavi 143 b (1578).
B: EFFIGS-FRÖ, se A.

 

Spalt E 68 band 7, 1917

Webbansvarig