| Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
EFFLORESCERA ef1loreʃe4ra, äv. e1-, ngn gg äf1-, äv. -ω-, stundom -å-, l. 01—, stundom -ese4ra, i Sveal. äv. -e3ra2 (äffloräscèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.); jfr EFFLORESCENS.
1) [jfr motsv. anv. i t.] (mindre br.) med. om hudåkomma: slå ut; jfr BLOMMA, v. III 1 e β β’. G. Dalin (1871). NF (1880).
2) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] kem. om lösning: avdunsta under utfällning av träd- l. busklika kristalliniska bildningar; äv. om det i lösningen befintliga ämnet (saltet): utfällas i fast form i dylika bildningar, utvittra; i sht i fråga om sådan utfällning uppåt insidan av kärl som innehåller en lösning. (Vinsyrat alkali) Efflorescerar vid afdunstning. A. Arfvedson i VetAH 1818, s. 27. Ahlberg Farm. tekn. 67 (1899).
Spalt E 69 band 7, 1917