| Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
I. [jfr d. efterbyrd, fnor. eptirburðr, m., mnt. achterbort, ä. t. afterbürde, achterbürde, achtergeburt, ä. eng. afterburthen, -burden, eng. afterbirth, ävensom holl. nageboorte, ä. t. nachburt, t. nachgeburt] benämning på de delar av fosterägget (moderkaka, fosterhinnor o. navelsträng) som avgå efter fostrets framfödande; stundom abstr. om avgången av nämnda delar. Var. rer. 8 (1538). Arthimisia, Gråboo .. Sudin i Wijn eller Öhl .. vthdrifwer .. Effterbörden. I. Erici Colerus 1: 191 (c. 1645). (En kviga) achtas, at hon vid sin 1sta kalfning ei får äta op efterbörden; ty tå, om det händer, blir hon aldrig någon god miölkko. Dahlman Reddej. 44 (1743). Cederschiöld Qv. slägtlif 2: 270 (1837). Tidskr. f. landtm. 1900, s. 915. — i bild. Hans äreminnen äro ju ingenting annat än efterbörden af svenska vältaligheten. Tegnér 5: 395 (1824).
II. (tillf. bildning, †) avkomma, ättling(ar). Gud Henne skåda lät / Sin efterbörd til tredje ätt. Salvius Brud- o. grafskr. 78 (1740, 1757).
-VÄRKAR, pl. De (värkar) som utdrifva efterbörden torde .. kunna kallas efterbördsvärkar. Cederschiöld Qv. slägtlif 2: 28 (1837). NF 5: 693 (1882).
Spalt E 109 band 7, 1917