| Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
EFTERFÄRGA äf3ter~fær2ja, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
(i sht i pass. samt ss. vbalsbst., särsk. -ning) i fackspr., särsk. tekn.
1) med personsubj.: med färgämne ånyo behandla (läder, garn, ett preparat o. d. som redan behandlats med annat färgämne); i sht om framkallandet av olika färgnyanser å vitgarvat läder (som förut påförts alkalisk beta o. färgämneslösning) gm påborstning av metallsaltlösningar. Wikforss (1804; under nachfärben). Sundberg Mikroorg. 448 (1897). Hirsch Lärob. f. garfv. 276 (1898). Det som skulle färgas (gult l. brunsvart), barkades (betades) först i denna lag (av en lycopodiumart) ock efterfärgades i bresilja. E. Modin i Sv. landsm. 1911, s. 731.
2) med saksubj. betecknande ett ämne l. en kemisk process: åstadkomma en förändring av (den förutvarande) färgen hos (ett preparat o. d.). En röd färgning, som inträder först efter t. ex. 2 minuter, kan bero på en af oxidation betingad efterfärgning af den hvita kuproferrocyaniden. E. Söderbäck i Sv. kem. tidskr. 1909, s. 115.
Spalt E 124 band 7, 1917