| Publicerad 1918 | Lämna synpunkter |
EFTERKÄNNA äf3ter~ɟän2a, v. -er, -kände, -känt, -känd. vbalsbst. -ANDE; jfr EFTERKÄNNING, -KÄNSLA. —
1) [till EFTER- 7] (i skriftspr., föga br.) med handen l. ett av handen fört redskap l. instrument (äv., mera tillfälligt, med annan kroppsdel, t. ex. foten, tungan) undersöka (ngt l. huru det förhåller sig med ngt), känna efter. För hvarje gång (milan påfylles med ved) efterkännes noga med fyllnings-stången, om något hål emellan veden uppkommit. Uhr Koln. 42 (1814). Magdalena .. öppnade icke sina ögonlock mera. .. Göran skyndade .. att efterkänna pulsarne. Almqvist Tre fruar 3: 151 (1843). Efterkänna, om näsduken ligger qvar i fickan. Dalin (1850; med uppgiften att ”Känna èfter” är vanligare). — bildl. Efterkänna, hvad någon går för, duger till. Dalin (1850). särsk. [jfr rannsaka hjärtan och njurar] (†) i uttr. efterkänna någons njurtalj, grundligt undersöka l. pröva vad ngn är värd l. ’går för’ o. d., ’känna ngn ordentligt på pulsen’. Sådane offentelige Schole-Lärare, hvilkas njurtalg nu mera än förr blifvit efterkänd. Posten 1769, s. 935.
2) [till EFTER- 8; jfr t. nachfühlen] (i skriftspr., mindre br.) efteråt l. på nytt känna (vad man redan förut känt); (i andra hand) erfara (de känslor som en annan tidigare haft o. givit uttryck åt). Ett svårmodigt, tyst efterkännande af det bittra och tunga, som trycker hjertat. Wallin 2 Pred. 1: 132 (1826). Man fann sig .. reducerad till att efterkänna hvad som förut var naift kändt. Geijer I. 5: 127 (1842).
3) [jfr EFTER- 5 b; möjl. gm inverkan från sådana p. pr. med aktiv bet. som SVIDANDE, TRYCKANDE o. d.] (†) adjektiviskt i p. pr. med pass. bet.: som känns efter(åt), kännbar, påkostande. Då ordentliga Krig skulle föras Riken emellan på egen pung, så blefvo de mycket efterkännande. D. v. Schultzenheim i Ad. prot. 1789, s. 434. Dens. i LBÄ 5—6: 85 (1797), 32: 56 (1799).
Spalt E 164 band 7, 1918