| Publicerad 1918 | Lämna synpunkter |
EFTERLÄNGTA äf3ter~läŋ2ta, v. -ade; se för övr. LÄNGTA. vbalsbst. -AN (†, utom i ssgn EFTERLÄNGTANS-VÄRD; Tiselius Vätter 1: Föret. 1 (1723)), -ANDE, -NING (†, Ekblad (1764), Wingård 2: 132 (1844)).
(numera nästan bl. i p. pf.) livligt önska l. med iver vänta på l. efter (att få ngt l. att få göra ngt l. att ngt skall inträffa osv.), längta efter (ngn l. ngt), åtrå (ngn l. ngt), längta till (ngn l. ett ställe o. d.). Den av alla efterlängtade freden. En efterlängtad dag l. stund. Ett efterlängtat regn. Ett efterlängtat brev. 2 Saml. 9: 160 (i handl. fr. 1569). Du Elyseiska Mark, du äffterlängte ort. I. Börk i Lejonkulans dramer 12 (1689). Jagh försäkrar .., at iagh intet högre effterlängtar än at snart hafva dhen lycka[n] at see min kiära Syster. Carl XII Bref 154 (1716). Jag (har) aldrig så ifrigt efterlängtat någon bok som detta häfte. L. Hammarsköld (1811) i Bref rör. N. skol. hist. 222. (Han) stod så nära det efterlängtade målet. Wallin 2 Pred. 2: 118 (1817). Till älskad krets af syskon och föräldrar, / som räknat månader och dar och stunder, / den efterlängtade, den käre yngling / tillbakavänder. Tegnér 2: 204 (1820). (Gud) Vill blifva allas del och skatt, / Som honom efterlängta. Runeberg 4: 61 (1857). Ändtligen slog timmen för den efterlängtade balen. De Geer Minnen 1: 95 (1892).
Spalt E 185 band 7, 1918