| Publicerad 1918 | Lämna synpunkter |
EFTERMÄLE äf3ter~mä2le, n.; best. -et; pl. -en.
1) (†) (muntligen l. skriftligen avgivet) omdöme om ngns (avslutade) verksamhet o. d., betyg, vitsord. Växiö domk. akt. 1712, s. 93. (Den tjänst) iag .. til d. 1 Maji 1738 af högsta krafft och bästa välmening förestod, med det Församblingarnes efftermäle, som ännu inter acta Consistorii lärer igenfinnas. Därs. 1751, nr 317.
2) (†) efterföljande anmärkningar l. kritik, efterräkning. Han will swara för alt efftermäle. Växiö domk. akt. 1711, nr 6.
3) (†) bevis (om ngt); föremål som tjänar till bevis (om ngt). Vid nogare undersökiande .. fant man effter tiufvarna, en, invid norra Scholæ-hus väggen lagd .. bielke .., under hvilken ståck the lagt 4 st. stenar till brott, hvilka ännu tillika med stocken, till efftermäle ther qvar liggia. Växiö domk. akt. 1736, nr 69.
4) [i denna bet. är ordet sannolikt lånat från d.; i sv. har det i varje fall på allvar kommit i bruk först under den ”skandinavistiska” tiden vid mitten av 1800-talet; det saknas ännu hos Dalin (1850)] (i skriftspr., i sht i högre stil) omdöme som fälles om en person efter hans död, eftervärldens omdöme (om ngn), rykte l. anseende som ngn efterlämnar; äv.: i tal l. skrift avfattad redogörelse för l. dom över ngns levnad l. livsgärning, dödsruna, nekrolog, minnesteckning; jfr EFTERORD 1. Ett gott l. dåligt eftermäle. Lindfors (1815). Sturzen-Becker 5: 224 (1859, 1862). Då han (dvs. Thomander) af dig sitt eftermäle fick. C. V. A. Strandberg 1: 278 (1866; till G. Ljunggren med syftning på dennes inträdestal i Sv. Akademien). Tidningar .. egna honom de mest hedrande eftermälen. AB(L) 1889, nr 261, s. 3. Vladislav (I) dog .. med det eftermäle att hafva varit en af Polens bästa regenter. NF 17: 1282 (1893). Phalaris, som i koppartjur / grymt sitt offer förbrände, blir / evigt icke kvitt sitt eftermäle. H. Bergstedt i Världslitt. i urval 1: 33 (1902). Petrarca hungrade äfter ett vackert äftermäle. Wulff Petrarcabok 547 (1907). — i utvidgad l. bildl. anv.: sammanfattande redogörelse för l. omdöme om (ngt förgånget l. avslutat); minnesteckning (av ngt). Våra samtida ha bevittnat turnyrens tredje ankomst till världen .. samt estetikernas och klädselhistorikernas eftermäle åt den bortgångna. Rydberg Nakenh. 22 (1895). Ett sådant skaldiskt eftermäle, som det, hvilket Runeberg skänkt 1808 —09 års finska krig. J. Paulsson i 4 Gbgs VSH VII—VIII. 1: 11 (1904). Baltiska utställningens eftermäle. SvD 1915, nr 243, s. 9.
Anm. Det är oklart, vilken bet. som åsyftas, då Nordforss (1805) o. efter honom Weste (1807) översätta ordet med det fr. souvenir.
Spalt E 192 band 7, 1918