| Publicerad 1918 | Lämna synpunkter |
EFTERSKJUTA äf3ter~ʃɯ2ta, v. -er, -sköt, -sköto, -skjutit, -skjuten; se för övr. SKJUTA. vbalsbst. -ANDE; jfr EFTERSKOTT.
1) [jfr motsv. anv. av t. nachschiessen] (†) skjuta (med skjutvapen) efter (ngn l. ngt). Dhe (som) .. något Elge diur antingen hafuer nederfältt, eller och dett wthi någon motto skadt eller effterskutedh. Leinberg Vårt land 5: 23 (1620). Schmedeman Just. 923 (1685).
2) [jfr motsv. anv. av t. nachschieben] (föga br.) sakta föra, skjuta (ngt) efter (ngt); jfr SKJUTA EFTER. Efterskjutande af plåten (vid klippning i maskin). Priskatal. fr. W. Sonesson 1895, s. 60.
Spalt E 215 band 7, 1918