Publicerad 1918 | Lämna synpunkter |
EFTERSTIGA äf3ter~sti2ga, v. -er, -steg, -stego, -stigit.
1) [till EFTER- 2; jfr motsv. anv. i t.] (knappast br. utom möjl. ngn gg i förb. komma efterstigande) stiga (bak)efter (ngn); jfr STIGA EFTER. Dalin (1850).
2) [till EFTER- 11 c] (†) i efterföljd av ngn gå (de steg som han gått), träda i (ngns spår), följa i (ngns fjät). Thecla tröstade sig .. med Helgonens exempel, och i sit sinne, lika som kyste med frögd de fjät, på bedröfvelsens väg, som de lemnat, och dem hon nu efterstiga måste. Mörk Th. 2: 83 (1752).
Spalt E 238 band 7, 1918