| Publicerad 1918 | Lämna synpunkter |
EFTERSTRÄVA äf3ter~strä2va, v. -ade; se för övr. STRÄVA. vbalsbst. -AN (knappast br. utom i ssgn EFTERSTRÄVANS-VÄRD, Dict. Hamb. (1700), Ekblad (1764)), -ANDE, -ELSE (†, Warnmark Sinnev. Dedik. 2 (1687)), -NING (†, Lind (1749; under bewerb), Schultze Ordb. 5108 (c. 1755)); -ARE.
1) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] (i sht i skriftspr.) sträva att komma i besittning av (ngt) l. att uppnå l. förverkliga (ett tillstånd, ett mål, en föresats o. d.), syfta till (ett mål o. d.), bemöda sig l. sträva (att göra l. få göra ngt o. d.); stå efter, trakta efter, fika efter, sträva efter (ngt l. att göra ngt). Eftersträva rikedomar, makt, anseende. Eftersträva en befattning, ett ämbete, ett rikt parti. Eftersträva ett oupphinneligt mål. Åtta Åhr (ha makarna) tilsamman lefwat, / Sämia, Kiärleek effterstrefwat. Columbus Bibl. v. Q 1 a (1679). (Satan) Som altijd eftersträfwer, / At hindra osz titt helga Ord. Ps. 1695, 200: 11. Thet är en rettsinnig Christi tienares ähra, ingen egen ähro effterstrefwa. Swedberg Sabb.-ro 591 (1697, 1710). Eftersträfva thet goda. Rönigk Fresenius Com.-bok 67 (1753). Eftersträfva ej at vara hvars mans rådgifvare. Boman Cato 3 (1802). Vi .. skole .. eftersträfva en fullkomlig hjertats renhet. Lindblom Cat. nr 88 (1811). För att blifva populär är ingenting så angeläget som att icke eftersträfva det. De Geer Minnen 2: 87 (1892).
2) [jfr motsv. anv. i d.] (†) förfölja, ansätta (ngn), söka komma åt (ngn), söka göra (ngn) ondt l. skada. Han (är) uthaf de Danske .. hårdt eftersträfwat worden. Cavallin Herdam. 3: 256 (i handl. fr. c. 1680).
Spalt E 239 band 7, 1918