| Publicerad 1919 | Lämna synpunkter |
EFTERSÄTTNING äf3ter~sät2niŋ, r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. II o. III) -ar.
1) (†) till EFTERSÄTTA I 1: förföljande, förföljelse. At (fienden) .. 4000. döde effter sigh lembnat, förvthan hwad i Efftersättningen nedergiordt bleff. Voigt Alm. 1686, s. 38.
2) (i skriftspr.) till EFTERSÄTTA II 2: tillbakasättande, åsidosättande (av ngt), bristande hänsyn till l. intresse för (ngt). Bergstedt Clément 417 (1868).
3) (†) till EFTERSÄTTA II 3 b: förlust. På det den omyndige icke .. (av underlåtenheten att ställa borgen för den omyndiges medel) frambdeles skulle taga någon efftersättning och skada. Växiö domk. akt. 1705, nr 2.
4) (i skriftspr.) till EFTERSÄTTA II 5: försummande, uraktlåtande (av ngt); uraktlåtenhet. Nordberg C. XII 1: 82 (i handl. fr. 1700). Försummelse och efftersättning .. af Wackthålldning. Växiö rådstur. prot. 1711, s. 362. Chydenius 140 (1765). — (†) utan angivande av föremålet för försummandet l. uraktlåtelsen: försummelse, försumlighet, vårdslöshet. Växiö domk. akt. 1692, nr 260. Så at det mig eij för någon försummelsse och efftersättning må tillrächnas. Därs. 1736, nr 163.
II. [efter t. nachsetzung i motsv. bet.; jfr EFTER- 8 c] metall. upprepad tillsättning (av malm i en smältugn o. d.). Vid drifningarna, som försiggingo i vanliga tyska drifugnar rymmande 10 t(on), afdrefvos på 12 dygn genom ”eftersättning” 40 t(on) verkbly. Jernk. annal. 1897, s. 145.
III. [till EFTER- 8 c o. SÄTTNING, vbalsbst. till SÄTTA (sig); jfr t. nachsetzung] om ytterligare sättning (av marken l. av en byggnad o. d.) som inträffar efter det att den väntade o. beräknade hopsjunkningen redan synes vara avslutad. Tekn. tidskr. 1894, B. s. 55.
Spalt E 254 band 7, 1919