| Publicerad 1919 | Lämna synpunkter |
EFTERTIDA, adj. oböjl.
(numera föga br.) som (i tiden) följer efter (ngn l. ngt), som tillhör en senare tid (än ngn annan l. ngt annat); bl. i attributiv anv. (Klas Uggla) tålde (ej) någon öfver sig af mindre genie och förfarenhet, deruti har Han liknat flere Store Män, både sam- och eftertida. C. H. Uggla i Lefvernesbeskrifningar 1: A 4 b (1777). Att anställa .. jemnförelser (över en författares arbeten från olika tid) .. är alltid vanskligare för en samtida läsare .., än för en eftertida. Atterbom Siare 5: 8 (1849). Larsen (1865). Hahnsson (1888).
Spalt E 263 band 7, 1919