| Publicerad 1919 | Lämna synpunkter |
EFTERVÄXT äf3ter~väk2st, r. l. f.; best. -en.
(mindre br.) återväxande (av ngt förstört l. skadat); numera bl. i fråga om uppväxande av ny gröda, sedan den första bärgats, l. ny skog, sedan den gamla avvärkats o. d.: återväxt; äv. konkret; jfr EFTERGRÖDA, EFTERSKÖRD. Serenius Eng. åkerm. 57 (1727; om efterskörd av hö). Förlora .. (sjöstjärnorna) någon del af kroppen ärsättes det snart genom en efterväxt. Oldendorp Evang. br. missionsarb. 1: 129 (1786). I södra Tyskland håller (man) före, att vår (svenska) vanliga gran icke kan gifva god efterväxt på luckor under tre ars storlek. Skogsv.-fören. tidskr. 1903, s. 188. — bildl. (Frankrikes luteraner,) den glesa efterväxten på det fält, som Bartolomeus-natten och dragonaderna så grymt härjat. Rydberg 8: 230 (1873).
Spalt E 290 band 7, 1919