| Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
EJ, interj.
(†) uttr. för känslor o. sinnesrörelser av olika slag; stundom fördubblat l. tredubblat. — särsk.
1) ss. uttr. för glädje l. förtjusning, tillfredsställelse o. d. Eÿ huad är thet nu så skön itt wiff / Med sine åthäffuor och aff alt sitt liff (dvs. till hela sin kroppsgestalt). Holof. 44 (c. 1580). Thet helga Evangelium / Är jdel miölck och honung. / Eij! mitt Blomster fijnt, / Hosianna! Ps. 1695, 131: 2 (t. orig. ey mein Blümlein).
3) ss. uttr. för (angenäm l. i sht oangenäm) överraskning, ofta tillsammans med ett kraftuttryck: kors, aj, för tusan. Ee Götstaff äre I där? Svart G. I 63 (1561). Nu will iagh skiute aff mitt röör, thet slår wel eeldh. / Eÿ gudz felten (ungefär: ’för tusan’), iag hade icke trot thet skole slå feel. Holof. 15 (c. 1580). Ey nu må Fanen hemte tigh, kan tu see migh i mörkret. Lindner Tijdhfördriff 29 (1641). Stiernhielm Cup. 11 (1649, 1668).
4) ss. uttr. för otålighet l. önskan att slå bort en fråga l. invändning o. d., för (otåligt, mer l. mindre harmset) avvisande: ack, asch. Ey tå .. gör icke så mykit ther aff. L. Petri Vigv. A 4 a (1538). (Ormen) wrängde så thet bod, .. / Eij! sade han, hwad snack! eÿ är thet så Gudz meening, / At j skull döden dö. Columbus Bibl. v. A 3 b (1674). Eij, hafver aldrig sådana tokote tankar. Lagerström Den gir. 31 (1731).
5) ss. uttr. för sarkasm. Han som är Ransoningen för heela Werldenne warder sålder för fämton Dalar, Ey een herlig Summa, som thu äst aff them werderader. P. J. Gothus Mollerus Sol. 37 (1605). ”.. gref Ludvig R., som svänger sig majestätiskt omkring Nina, såsom hök kring dufva.” ”Ej ej! Hök ja! det är ordet ..” Bremer Nina 49 (1835).
6) ss. uttr. för en strävan att få den tilltalade att gå med på ens uppfattning l. för att framhålla l. understryka vikten av det som följer, vilket vanl. utgöres av en slutsats l. en uppmaning: hör på, nå, nåväl, välan. Ey, käre höör och förnim. Carl IX Bevijs B 3 a (1604). Kunde thet .. resolveras att Enkior och faderlöse barn skulle contribuera till Ridderhusens bygning, eij så må wij myket mehra kunna .. obligera them att contribuera till Rijkssens förswar. RARP 6: 82 (1657).
Spalt E 349 band 7, 1920