Publicerad 1920   Lämna synpunkter
EKINIT ek1ini4t l. e1k-, r. l. m. (m. Weste); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(ofta skrivet ech-)
Etymologi
[jfr t. echinit, eng. echinite, fr. échinite, av nylat. echinites, avl. av lat. echinus, av gr. ἐχῖνος, eg.: igelkott, sjöborre (se EKINUS)]
paleont. individ l. art av vissa utdöda sjöborrar; förstening av dylikt djur; jfr Davids slungsten. Echiniter. .. Äro skal af sjöigelkåttar stenvandlade. Wallerius Min. 382 (1747). Rinman (1788). Dalin (1850).

 

Spalt E 363 band 7, 1920

Webbansvarig