| Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
EKLATERA ek1late4ra, äv. e1k-, i Sveal. äv. —32, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) (†) utbryta; framträda. Missnöje, som nu mycket börjar eclatera. G. J. Ehrensvärd Dagb. 1: 30 (1776).
2) (†) bli allmänt bekant, komma ut. Rådet (hade) varit således (dvs. i så måtto) olyckeligit, at alt hvad ther vore talt, straxt hade esclatterat och kunde förorsaka myckit ondt. RARP 9: 201 (1664). Att H. Otto Wrangel för en månad sedan blef .. General Major af Caualleriet eclaterade i dag wid Hoffwet. J. Cederhielm (1707) i Karol. krig. dagb. 6: 24. G. Dalin (1871). — särsk. [efter fr. faire éclater] i förb. låta eklatera, låta bli bekant, låta komma ut; låta påskina; låta utgå tillkännagivande (om ngt). (Tsaren har) låtet esclatera för werlden som woro han mächta till fredh benägen. RARP 8: 182 (1660). Jagh (hade) låtett ecclattera om marchen. C. G. Rehnsköld (1703) i Karol. krig. dagb. 11: 26.
3) [utvecklat ur 2 slutet; jfr ä. eng. eclat, göra allmänt känd] tr.: offentliggöra (ngt, i sht en familjetilldragelse l. dyl.), bekantgöra; numera nästan bl. med avs. på förlovning; abs.: offentliggöra sin förlovning. Sahlstedt (1769). Då denna frökens förlåfning kort därefter eclaterades med en annan blef han bragt i fult raserie. Ågerups arkiv Brev 18 juli 1774. Här berättas för visso, att Drottningens grossesse skall éclateras den 4:e. Kellgren Bref t. Clewberg XVIII (1781). Ska vi eklatera, innan du reser .. till Upsala? Edgren Kamp. f. lyck. 25 (1887; sagt av en flicka till hennes tillbedjare).
4) (†) lysa; med prep. över (utöver): överglänsa. Ded adelige ståndet .. ähr een vedergällningh och kennemärcke af een särdeles och uthöfver andre sine jämnlijken esclaterande dygdh och ähra. RARP 9: 378 (1664). G. Dalin (1871).
Anm. De i vissa ordböcker efter fr. anförda bet. ”springa i stycken”, ”knalla”, ”smälla” torde icke ha haft ngn anv. i sv.
-MIDDAG.
Spalt E 369 band 7, 1920