| Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
EKLÖV e3k~lø2v, n.; best. -et; pl. =.
löv av ek; äv. koll. om lövklädda ekkvistar. B. Olavi 70 b (1578). Öfre delen af ett ibland de större gafvelstyckena utgöres af ett slingrande träd med eklöf och ollon. Brunius Sk. konsth. 563 (1850). T. Segerstedt i Ymer 1906, s. 342. — särsk. ss. symbol för (erkännande av) medborgerliga förtjänster; oftast i bild; jfr EK, sbst.1 1 slutet. Bröl.-besv. 504 (c. 1670). Ädelt är tinningen höljd af grönt medborgerligt eklöf. Adlerbeth Æn. 161 (1804). Hell dig (Ling)! din lager ju är endast af eklöfven skymd? E. Sjöberg S. dikt. 62 (1820). E. H. Tegnér i Under Lundag. kronor 457 (1918).
1) ss. symbol för (erkännande av) medborgerliga förtjänster; oftast i bild. V. F. Palmblad i Poet. kal. 1813, 2: 13. Statsmannens eklöfskrans. Beskow i SAH 13: 45 (1828). Grefve Pehrs (dvs. P. Brahes) idrotter äro af den art, som smyckas med eklöfskransen. A. P. Cronholm i Biogr. lex. 3: 19 (1837). Rydberg Rom. d. 14 (1876).
2) (utdelad vid simpromotion) ss. tecken på vunnen simmagistergrad. Simmagisterdiplom från Sthms simsällskap (1828). 2 NF 25: 588 (1916). —
-KRANSAD, p. adj. —
-KRONA. krans l. krona av eklöv. Med eklöfskronor bekransade sig druiderna vid offren. T. Segerstedt i Ymer 1906, s. 342. särsk. ss. symbol för (erkännande av) medborgerliga förtjänster; oftast i bild. Allm. journ. 1813, nr 20, s. 3. Prydd af både lagerkransen och eklöfskronan. Valerius 2: 229 (1837). Tag mot i sång förtjenstens eklöfskrona! Wirsén Sång. o. bild. 103 (1884). —
-KRÖNT, p. adj. —
-KVIST. C. G. Brunius i VittAH 21: 206 (1853, 1857). —
-MOTIV. —
-RANKA. —
-VATTEN. [fsv. ekelöfsvatn] dekokt på eklöv. Hist. tidskr. 1900, s. 195 (i handl. fr. 1555). I. Erici Colerus 2: 236 (c. 1645). Dahlberg Osiander 219 (1865).
Spalt E 373 band 7, 1920