| Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
EKVIVALERA e1kvivale4ra, äv. e1k-, l. 01—, i Sveal. äv. —32, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr EKVIVALENT.
(med anstrykning av fackspr., föga br.)
1) vara l. bliva likvärdig med l. (visst avs.) utgöra en motsvarighet till l. uppväga (ngt). Journ. f. litt. o. theat. 1809, nr 54, s. 4. (Det engelska folket) har i blodet en känsla för ordning och rätt, som eqvivalerar lydnad för skrifna lagar. Kjellén Nat. saml. 78 (1902, 1906).
2) [sannol. gm inflytande från EVALVERA] angiva förhållandet i värde mellan två l. flera saker; äv.: uppskatta l. beräkna ngts värde i förh. till ngt annat. Ad. prot. 1786, s. 55. Svårigheten att ekvivalera de olika sädesslagen. Högbom Om Norrlands näringar 20 (1898).
Spalt E 396 band 7, 1920