Publicerad 1921 | Lämna synpunkter |
ELASTICITET elas1tisite4t, äv. 10104, r. (f. Heinrich (1814), Lundell); best. -en; pl. (i bet. 1 slutet; föga br.) -er (VetAH 1818, s. 202).
egenskap(en) att vara elastisk.
1) motsv. ELASTISK 1. Triewald Förel. 1: 176 (1728, 1735). Mossan, så länge hon ännu är grön, har en elasticitet såsom fiäder. Linné Bref I. 1: 339 (1733). Stämbandens elasticitet. Nyström Talorg. 8 (1888). Utmärkande egenskaper för vatten (och för vätskor i allmänhet) äro .. sammantrycklighet (ehuru obetydlig) och elasticitet. Moll Fys. 1: 15 (1897). jfr STRÄCKNINGS-, VRIDNINGS-ELASTICITET m. fl. — särsk. konkretare: grad av spänning, expansionskraft. Wåhlin Bastholm 72 (1791). Förändringar i luftens tyngd och elasticitet .. hafva ett mindre märkbart inflytande på helsan. Hartman Husläk. 24 (1828). I meteorologien menas nu alltid med luftens tryck dess elasticitet. Kahlmeter Hvarför? 408 (1890).
2) bildl. (En blaserad människa) vaknar (stundom) .. utur sin dvala; hennes elasticitet är genast återstäld. Hasselroth Campe Theophron 91 (1794). Tanken .. saknar (stundom) ledighet, elasticitet, rytm. Larsson Kunsk. 41 (1909). — särsk.
a) motsv. ELASTISK 3 a: förmåga att kunna utsträckas efter behov l. att kunna lämpas efter omständigheterna, anpassningsförmåga; tänjbarhet. En viss elasticitet i samvetet. Geijer I. 7: 264 (1829). Med en makalös elasticitet följde den grekiska industrien i behofvens spår. TT 1871, s. 17. Med den elasticitet, .. (som de Geers) naturell ägde, (skulle han ha) kunnat utveckla krafter tillräckliga äfven för (större förhållanden). Paulson Minnestal i Gbgs VSH 59 (1897). — särsk. metr. om stavelsers förmåga att vid behov i vers kunna förlängas l. förkortas. Beckman Sv. versl. 28 (1898). Wrangel Dikten 147 (1912).
b) motsv. ELASTISK 3 b: spänstighet; motståndskraft. Den mänskliga naturens otroliga elasticitet, dess förmåga att reagera mot alla skadliga inflytelser. S. Almquist i Verd. 1884, s. 265.
-KOEFFICIENT. tal som angiver den förlängning som en tråd av ett visst material o. av en meters längd o. en kvadratmillimeters genomskärning undergår vid en belastning av ett kilogram; stundom = -MODYL. Fock 1 Fys. 204 (1853). 2 NF (1907). —
-LÄRA(N). —
-MODYL. tal som angiver den belastning som erfordras för att med sin egen längd förlänga en tråd av ett visst material av en kvadratmillimeters genomskärning; jfr -MÅTT. Fock 1 Fys. 204 (1853). Bäcklund Kropp. elast. 279 (1911). —
Spalt E 402 band 7, 1921