Publicerad 1921   Lämna synpunkter
ELDORADO äl1dora4dω l. el1-, l. -år- l. -ωr-, l. -do l. -då, n.; best. -t; pl. -n ((†) -s Dalin (1850)).
Ordformer
Etymologi
[jfr t. eldorado (äv. el dorado o. dorado), eng. eldorado o. el dorado, fr. eldorado, av sp. el dorado (näml. hombre), den förgyllde (mannen), av el, best. art., o. dorado, p. pf. av dorar, förgylla (se DORAD). Hövdingen för en stam i 1500-talets Sydamerika påstods vid vissa tillfällen pudra sig med guldstoft o. därpå bada i en helig sjö. De spanska upptäcktsresandena kallade honom el dorado, vilket namn sedan överflyttades till den stad (äv. kallad Manoa del Dorado) o. det guldrika land där han troddes härska]
1) eg.: benämning på ett av guld o. andra dyrbarheter omätligt rikt land som troddes ligga i Sydamerika; jfr etymologiska avd.
2) bildl.: land l. ställe som är uppfyllt av rikedomar l. annat eftersträvansvärdt, land l. ställe där man lever i sällhet o. lycka, förlovat land, paradis. Atterbom i SvLittFT 1833, sp. 723. Alla (äro) så hyggliga emot mig .. att jag lefde i ett eldorado, om jag icke vore så långt skild ifrån dig. Almqvist Am. H. 1: 75 (1840). Ett socialistiskt eldorado. Ridderstad Samvetet 3: 542 (1851). Tåkern, .. fogelkännarnes eldorado. Rosenius Und. skilda himmelsstr. 142 (1903). — jfr GULD-, JAKT-, JÄGAR-, TURIST-ELDORADO.

 

Spalt E 440 band 7, 1921

Webbansvarig