| Publicerad 1921 | Lämna synpunkter |
ELEKTRISK eläk4trisk, adj.; adv. -T. Anm. I ä. tid användes stundom den lat. formen. VetAH 1762, s. 225 (: Electrica, n. pl.).
1) (†) som äger förmågan att efter gnidning draga till sig lätta kroppar. Alla .. kroppar, genom hvilka Electriciteten icke kan tildelas andra, kallas .. Electriska, Oledare. Sjöstén o. Ohrling 1: 9 (1795). Conv.-lex. 5: 517 (1831). Andersson Frem. ord (1845). — jfr IDIO-, SJÄLV-ELEKTRISK.
2) laddad med elektricitet, innehållande elektricitet. Negativt l. positivt elektrisk. Duræus Naturk. 56 (1759). Berövas .. (atomen) ett antal elektroner, erhåller den därigenom ett motsvarande överskott av positiv elektricitet och blir alltså positivt elektrisk. Grenander Pop. upps. 2: 68 (1915).
3) som har avseende på l. står i samband med l. har till föremål l. beror på l. värkar l. sker gm elektricitet, elektricitets-, elektro-. Elektrisk anläggning, antändning, belysning, kraftöverföring, svetsning, vällning. Elektriska fiskar. Elektrisk mal, darrmal; elektrisk rocka, darrocka; elektrisk ål, darrål. Elektriska försök. VetAH 1753, s. 150. Likheten emellan Electriska och Magnetiska kraften. PT 1758, nr 82, s. 1. Den electriska materien. Duræus Naturk. 56 (1759). Det electriska fluidum. GT 1788, nr 32, s. 2 [eng. the electrical fluid (Franklin)]. Elektrisk induktion. Scheutz Jorden 112 (1856). Elektrisk retning på en muskel. Wretlind Läk. 3: 14 (1895). Den elektriska spänningen .. mätes i volt. AlmfA 1899, s. 132. Den elektriska drifkraften (till järnvägen). 2 UB 9: 299 (1905). — jfr FOTO-, LUFT-, MAGNET-, TERMO-ELEKTRISK m. fl. — särsk.
a) om maskin l. apparat l. dyl.: som drives med l. värkar gm elektricitet, som framkallar l. i vilken framkallas elektricitet. Elektrisk ficklampa, generator, hiss, kamin, lampa, ringklocka, stapel, strålkastare, ugn, värmeapparat. Elektriskt batteri, element, kokkärl, strykjärn. En electrisk machine i fullkomligt stånd, med sina laddnings-flaskor, är til salu. SP 1779, s. 750. Den Leidiska eller electriska Flaskan. Sjöstén o. Ohrling 1: 54 (1795). En elektrisk ugn. JernkA 1886, s. 137. Den elektriska järnbanan vid Boxholm. TT 1890, s. 238. — i uttr. elektriska telegrafen, telegrafen; numera bl. om ä. förh. vid motsättning mot optiska telegrafen. Scheutz Jorden 120 (1856). 2 UB 10: 78 (1906). jfr: Elektriska Telegrafverket. Thurgren Sv. lagfar. 155 (1858).
b) om företeelse l. fenomen: som framkallas gm l. till sitt väsen är elektricitet. Då .. Kattor strykas på ryggen, gnistra de i mörkret af en electrisk Eld. Linné i VetAH 1746, s. 60. En .. electrisk stöt. VetHLäk. V. 1: 37 (1797). Den electriska strömmen. Linderholm 1: 499 (1802). Båge af electriskt ljus. Berzelius ÅrsbVetA 1823, s. 19. Elektriska vågor. PT 1908, nr 3 A, s. 1. Omkastade elektriska strömmar, s. k. växelströmmar. VetAÅrsb. 1914, s. 291.
d) om person (institution l. sammanslutning) som sysslar med (praktisk användning av) elektricitet. Elektrisk arbetare, ingenjör, montör. Elektriska montörer. TT 1894, Allm. s. 99. Elfving Starkstr. III (1909). jfr: Den elektriska sträjken i Berlin. GHT 1905, nr 234 A, s. 3.
4) i bild o. bildl., i sht med tanke på den elektriska gnistans hastighet o. plötslighet l. den elektriska stötens våldsamhet o. häftighet. A. G. Silfverstolpe i 1 SAH 4: 149 (1791). Luften var i en vällustig, elektrisk spänning. Palmblad Nov. 3: 42 (1817, 1841). De elektriska (dvs. sprittande livliga) wienarne. SvT 1851, nr 8, s. 3. (Geijers) sång öfver ”den ystre pilten” (hade) väckt genljud i fosterländska hjärtan, och rörelsen fortplantade sig elektriskt. Wirsén i 3 SAH 11: 145 (1896).
Sammansättningar (till 3 a).
Anm. I stället för en ssg med elektrisk användes oftast en ssg med ELEKTRO-.
Spalt E 451 band 7, 1921