Publicerad 1921   Lämna synpunkter
ELFTE äl3fte2, ngn gg ELVTE äl3vte2 (ä`llvte Dalin), räkneord.
Ordformer
(elf(f)te (ä-) Linc. (1640; i reg.; under undecimus: elloffte) osv. elleffte GR 7: 160 (1530), RARP 1: 4 (1626). ellof(f)te (ä-) Mat. 11 (NT 1526), B. v. Beskow Lefnadsm. 64 (1857), Högberg Utböl. 2: 197 (1912; arkaiserande))
Etymologi
[fsv. ällipte, ällifte, ällopte, älloffte m. fl. former, sv. dial. älte, ällofte m. m.; bildat till ELVA; jfr d. ellevte, nor. dial. ellevte, ellifte, isl. ellepte, ellifti, fsax. ellefta, holl. elfde, fht. einlifto, t. elfte, feng. endlyfta, ävensom eng. eleventh]
ordningstal till ELVA. Var elfte dag. Gossen är tio år och på det elfte. Karl den elfte l. (poetiskt o. högstämt) elfte Karl. Elloffte Capitel. Mat. 11 (NT 1526). (Hertig Erik var) widh (dvs. i l. på) sitt Elloffte Åhr. Girs G. I 206 (c. 1630). Det ellofte årahundradet. Schönberg Bref 1: 40 (1772). Den ellofte October. Strinnholm Vas. 1: 155 (1819). Det elfte budet heter: ”Du skall inte låta dig förbluffa.” Sv. ordspråksb. 23 (1865). Lagerlöf Hom. Il. 170 (1912). — jfr HALV-ELFTE. — särsk.
a) i uttr. (den) elfte timme(n) l. stund(en); i eg. anv. nästan bl. i liknelsen om vingårdsmannen (Mat. 20) l. med anknytning till nämnda liknelse; bildl.: sista stund vari ngt kan ske l. vartill ngt kan uppskjutas. Mat. 20: 6, 9 (NT 1526). Du kommer i ellofte timman, men kan dock på nåd komma in i din Herras glädje. Wetterbergh Altart. 177 (1848). I riksdagens elfte timme afläts en kunglig proposition. De Geer Minnen 1: 258 (1892).
b) i uttr. (för) elfte gången; särsk. (vard.) oeg., uttryckande otålighet över att ngt som upprepats flera ggr ännu en gg upprepas. Det är nu redan elfte gången / jag här desamma kärngar ser. A. G. Silfverstolpe Skald. 275 (1810, 1814). — jfr FEMTI(O)-ELFTE.
Ssg: ELFTE-DEL. Weste (1807).

 

Spalt E 468 band 7, 1921

Webbansvarig