elias- | SAOB

Publicerad 1921

ELIAS- eli3as~ l. ELIE- eli3e~.

Etymologi

[av det bibliska personnamnet ELIA (GT, efter hebr. Elija), ELIAS (NT, efter gr. Ἠλίας). Formen elie- är urspr. lat. gen. av Elia(s)]

i ssgr för att beteckna ngt ss. likartat med l. påminnande om saker l. händelser i profeten Elias’ liv; jfr Hjelmqvist Bibl. pers. namn 113 (1901). — särsk.

a) med tanke på Elias’ himmelsfärd (i en vagn av eld, med hästar av eld).

b) med tanke på den mantel som föll av Elias vid hans himmelsfärd o. vilken upptogs av Elisa som därigenom blev begåvad med Elias’ anda o. kraft.

Ssgr: ELIAS- l. ELIE-ELD. [folketymologisk ombildning av ÄLMSELD; jfr 2 Kon. 1: 10 ff.] älmseld. NF (1881). —

(a) -FÄRD. Wacklin Minnen 3: 18 (1845). Skaldernas Elias-färd / Hur rik, hur underbar! Ridderstad S. dikt. 1: 173 (1855). —

(b) -MANTEL. Inga efterträdare hafva upptagit Eliasmanteln efter Tegnér, Wallin, Atterbom m. fl. Rydberg (1858) hos Warburg Rydberg 1: 204. —

(a) -VAGN. Scherping Cober 2: 30 (1737). Lifsens Furste .. förvandlade döden för sina troende bekännare .. till en strålande Elias-vagn, hvarpå de föras från jordens ”töckniga dälder” till .. ”Jehovah’s thron”. Beskow Resem. 266 (1861).

Spalt E 469 band 7, 1921

Webbansvarig