| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
EMERITUS eme4ritus l. 0302, m.; i best. anv. utan slutart.; pl. emeriti.
ämbets- l. tjänsteman som efter stadgat antal tjänsteår erhållit avsked från sin befattning med bibehållande av (viss del av) sin lön; pensionerad ämbets- l. tjänsteman; i fråga om sv. förh. nästan bl. om lärovärkslärare, universitetslärare l. -tjänsteman o. prästman (jfr anm. 1:o nedan). Professor R. har nyligen blivit emeritus. Alopæus Borgå gymn. 427 (1816). En emeritus skall åtnöjas med 3/4 af lönen och efterträdaren med 1/4. Ber. af rev. ö. el.-lärov. 1843, s. 196. Joukahainen 13: 191 (1906; om en tullförvaltare).
Anm. 1:o. Sedan lärovärkslärarna år 1858 fått rätt till pension o. de olika stiftens emeritikassor upplösts, har beträffande dessa tjänstemän beteckningen emeritus så småningom kommit ur bruk. Om universitetslärare har benämningen användts i dagligt tal även efter 1873, då emeritilönerna ersattes med pensioner, o. har i allra senaste tid fått nytt stöd däri, att avgången professor sedan 1920 officiellt har rätt att bära titeln professor emeritus (jfr anm. 2:o), i samband varmed han har vissa rättigheter i fråga om föreläsningsvärksamhet m. m. Om prästman har benämningen emeritus börjat att användas först efter inrättandet av emeritilöner för präster år 1910. — 2:o. Ss. adj. användes ordet i de rent latinskt formade uttr. professor emeritus, pastor emeritus, lektor emeritus.
-KASSA. (förr) stiftskassa avsedd att i mån av tillgångar bereda lön åt uttjänta lärare vid stiftets lärovärk. Inrättandet av emeritikassor påbjöds gm 1820 års skolordning. Ber. af rev. ö. el.-lärov. 1843, s. 196. —
-LÖN. särsk. (förr) lön anslagen åt avgången lärovärkslärare l. universitetslärare l. -tjänsteman. SvLitT 1818, sp. 54. (Vid Lunds universitet) funnos fyra s. k. emeritilöner. Tegnér Lunds univ. 10 (1897).
Spalt E 509 band 7, 1922