Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EMPYRÉ äm1pyre4, r. (m. G. Dalin (1871), Wenström o. Jeurling (1891)); best. -en l. -n; l. (mindre br.) EMPYREUM äm1pyre4um l. 1032, n.; best. -eet, i best. anv. dock vanl. utan slutart.
Ordformer
(-pyré(e) Stagnelius (SVS) 2: 89 (c. 1820) osv. -piré(e) Leopold, J. G. Oxenstierna 4: 149 (1815). -aion Almqvist Törnr. b. 1: 131 (1839))
Etymologi
[jfr t. o. ä. eng. empyreum; av fr. empyrée, resp. mlat. empyreum (cælum), av lat. empyrius, adj., gr. ἐμπύριος, brinnande, lågande, av ἒν, i (se I, prep. o. adv.) o. πῦρ, eld (se FYR)]
benämning på den översta världsregionen enl. forntida naturfilosofisk föreställning, där elden tänktes samlad o. varifrån ljuset ansågs utströmma, eldhimmel(n); av kristen medeltidsfilosofi uppfattad ss. Guds, änglarnas o. de saligas hemvist; (översta) himmel(n); äv. bildl.; i eg. bem. vanl. i best. form. Leopold 2: 451 (1807, 1815). Nöjets empyré. Stagnelius (SVS) 1: 152 (c. 1815). Denna högsta och orörliga (himmel) .. är empyréen eller eldhimmeln. Rydberg Magi 5 (1865). Det himmelska Paradiset eller Empyréet. Lidforss Dante II. 3: 88 (1902).
Avledn.: EMPYREISK -e4isk, äv. -äj4sk, adj. som tillhör l. har avs. på osv. empyréen; himmelsk, överjordisk. Empyreiska gudasalar. V. F. Palmblad i Phosph. 1810, s. 89. De jublande empyreiska sångarna (dvs. änglarna). Rydberg 9: 331 (1894). Den empyreiska himlen. Lidforss Dante II. 3: 17 (1902).

 

Spalt E 531 band 7, 1922

Webbansvarig