Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ENGELSKT äŋ4elskt, förr äv. ENGELSK, n.
Ordformer
(engelskt GR 24: 42 (1553) osv. engelst GR 3: 308 (1526), BtFinlH 2: 387 (1639). engilst GR 1: 200 (1524), Brahe Kr. 24 (c. 1585). — engelsk Tegel G. I 2: 160 (1622), Hyltén-Cavallius. — engelisk BtFinlH)
Etymologi
[fsv. ängelst; jfr ä. d. engelsk, engels(k)t, mnt. engels(ch). Ordet är en substantivering av ENGELSK, adj.1 Formen utan -t är bildad i direkt anslutning till motsvarande mnt. o. dan. former]
(förr) ett slags kläde från England. GR 1: 200 (1524). (9) alne goth papegoyie grönt engelisk. BtFinlH 3: 128 (1541). Hyltén-Cavallius Vär. 2: 243 (1868; i fråga om förh. på 1600-talet). — jfr HALV-ENGELSKT.
Ssgr (†): ENGELSKT-KAPPA. BtFinlH 4: 356 (1568). —
-KJORTEL. BtFinlH 2: 181 (1565). jfr: Engelst sijd kiortell. BtFinlH 4: 191 (1563).

 

Spalt E 613 band 7, 1922

Webbansvarig