Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ENTENT aŋtaŋ4t, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av fr. entente, samförstånd, som i sht i förb. entente cordiale användes om hjärtligt förhållande o. samförstånd mellan tvenne stater]
intim politisk förbindelse mellan stater, utan att formligt förbund ingåtts mellan dem; i sht om det politiska samgående mellan England o. Frankrike vars första frukt var överenskommelsen den 8 april 1904 o. som gm anslutning av först Ryssland (”trippelententen”) o. sedan andra stater utvecklades till det förbund som under världskriget 1914—1918 kämpade mot Tyskland o. dess bundsförvanter; i sg. best. ententen äv. konkretare, om de därigm sammanslutna makterna. Den engelsk-franska ”ententen”. SD 1904, nr 99, s. 4. Dagens tillfälliga ententer. Hedin Varn. 9 (1912). Italiens inträde i ententens vapenbrödraskap. SvTidskr. 1915, s. 367.
Ssgr: ENTENT-MAKT. särsk. i pl. best. ententmakterna, om de under världskriget 1914—1918 mot Tyskland sammanslutna makterna; motsatt: centralmakterna. SvTidskr. 1914, s. 499. —
-VÄN. person som tager ententmakternas parti. Steffen Krig o. kultur 3: 38 (1916).

 

Spalt E 669 band 7, 1922

Webbansvarig