| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
ENTUSIAST aŋ1tɯsias4t, äv. än1-, l. -u-, äv. 01—, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
1) (förr) medlem av vissa sekter som föreburo sig äga omedelbar gudomlig uppenbarelse; i allmännare anv. (†): religiös svärmare l. villoande; jfr ENTUSIASM 1. Schroderus Os. 1: 484 (1635). Därs. III. 1: 56. (I inbillningskraften) finna Enthusiaster sina uppenbarelser. Bælter Strid. o. segr. christen 249 (1743, 1748). De .. s. k. entusiasterna i Tornedalen. HeimdFolkskr. 81: 18 (1904; om förh. i slutet av 1700-talet).
2) person som är fylld av hänförelse l. som lätt hänföres, hänförd beundrare l. anhängare (av ngt); stundom närmande sig bet.: överspänd person, svärmare. Vara entusiast för ngt, förr äv. av ngn l. ngt. Ifrige enthousiaster af hattpartiet. G. J. Ehrensvärd Dagb. 2: 2 (1780). En af dessa enthusiaster, som lefva i fantasiens verld och ej duga för det verkliga lifvet. Bremer Nina 704 (1835). Man kan .. icke vara entusiast utan att tro på sin öfvertygelses ofelbarhet. Lundegård Stormf. 100 (1893). — jfr FRIHETS-, KONST-, NATUR-ENTUSIAST m. fl.
1) (†) fylld av villoanda; svärmisk, extatisk. Schroderus Os. III. 1: 197 (1635). Enthusiastiske sammankomster. E. Lencquist (c. 1778) i FinKyrkohSP 5: 155 (om vissa konventiklar). Thorild (Hansellis uppl.) 1: 306 (c. 1780).
2) fylld av entusiasm, hänförd; eldig; svärmisk. Prisa ngn i entusiastiska ordalag. Förslaget möttes av entusiastiskt bifall. SP 1792, nr 73, s. 2. Sin enthusiastiska beundran för Napoleon I blef hon alltid trogen. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 88 (1865). Till ungdomen hör det att vara entusiastisk och helst för radikala åsikter. De Geer Minnen 2: 282 (1892).
Spalt E 678 band 7, 1922