Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ENVIG e3n~vi2g (ènnvi´g Dalin; e3n~ l. en3~, i n. ö. Sveal. än3~ LoW (1889)), n., ngn gg r. (A. G. Silverstolpe i 1SAH 2: 197 (1787, 1802), Wilhelm Den g. tallen 174 (1919)) ((†) m. Sahlstedt (1757)); best. -et; pl. =; äv. (numera i sht arkaiserande samt i ssgr) ENVIGE e3n~vi2ge, n.; best. -et; pl. -en.
Ordformer
(-vig Isogæus Segerskiöld 768 (c. 1700) osv. -vige L. Petri, A. U. Bååth i NordT 1895, s. 236)
Etymologi
[fsv. envighe, motsv. isl. einvígi, av en, ensam (se EN, räkn. VII), o. vigh, vighe, strid, dråp]
strid med vapen mellan tvenne personer (i sht för att slita en tvist l. på grund av utmaning), tvekamp, kamp man mot man; numera i sht om fornnordiska (l. andra mera urspr.) förh.; jfr HOLMGÅNG; förr ofta (numera bl. ngn gg i vitter stil samt jur.): duell. Utmana sin motståndare på l. till envig. Möta ngn l. mötas i envig, förr äv.: ingå ett envig. L. Petri Kr. 24 (1559). Clas Boye, wågade sigh manhaffteligen som offtast vthi Skärmytzlan och enwjg, och lade många Ryssar neder til jorden. Widekindi KrigsH 246 (1671). Tegnér (WB) 2: 267 (1812). Vid enviget var .. såväl sättet som rummet för striden lemnadt kämparne fritt. Holmberg Nordb. 498 (1854). SFS 1864, nr 11, s. 53 (om duell). — i bildl. anv. L. Paulinus Gothus Rat. bene viv. 529 (1633). Vitter envig. J. G. Oxenstierna 2: 213 (1772, 1806). Ett andligt envig. Roos Hennes son 291 (1904).
Ssgr: A (†): ENVIGE-STRID, se B.
B: ENVIGES- l. (numera föga br.) ENVIGS-KAMP. envig; förr äv.: duell; ofta i bildl. anv. Schroderus JMCr. 72 (1620). Robinson .. kämpar en envigeskamp med naturen. A. Sandström i Verd. 1884, s. 21. —
-KÄMPARE. (†) = -KÄMPE. Verelius Ind. 122 (1681). —
-KÄMPE. Dalin Hist. 1: 149 (1747). En envigeskämpe vid namn Goljat. 1 Sam. 17: 4 (Bib. 1917). —
-MAN. (numera föga br.) envigeskämpe. Verelius Götr. 23 (1664). IllSvH 4: 123 (1879). —
-STRID. (enwijghe- Hamarinus) envigeskamp. Hamarinus T. Bielke D 3 a (1647).

 

Spalt E 680 band 7, 1922

Webbansvarig