Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EPISKOPAT epis1kopa4t l. epi1-, l. 10—, l. -ωp-, äv. -åp-, n.; best. -et; pl. = (GR osv.) l. -er (SAOL (1900)).
Etymologi
[av senlat. episcopatus, m., av episcopus (se BISKOP)]
1) biskopsvärdighet; biskopsämbete; biskopsstol. Gynther Conv. (1846). Odhner G. III 1: 238 (1885). om biskopsämbetet ss. institution. Frey 1850, s. 196. Hildebrand Medelt. 3: 110 (1899).
2) biskoparna i ett land l. en kyrka betraktade ss. helhet; biskopskår(en). Bildstriden, — en reformatorisk rörelse, ledd af statsmakten med det bildade episkopatets understöd. Hjärne SvoFr. 194 (1880, 1908).
3) en biskops ämbetsutövning l. ämbetstid. Gynther Conv. (1846). Under Konrad Bitz’ episkopat. Schybergson FinlH 1: 159 (1887).
4) (†) biskopsstift. GR 13: 29 (1540). VDAkt. 1677, nr 194.

 

Spalt E 693 band 7, 1922

Webbansvarig