Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ERÖVRING æ3r~ø2vriŋ l. ä3r~, äv. e3r~, stundom -ö2v- (erö´fring Weste), r. l. f. ((†) m. Sahlstedt (1773)); best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr t. eroberung]
vbalsbst. till ERÖVRA; äv. mer l. mindre konkret. Ehrenadler Tel. 798 (1723). Däruti var (rikets tillstånd) .. förmonligt, at .. (det) uti lugn bibehöll sina nya äröfringar. Schönberg Bref 2: 174 (1778). Krigsföretagen begynte å svenska sidan med eröfringen af Peenemynde. Malmström Hist. 4: 324 (1874). — jfr ÅTER-ERÖVRING. — bildl. Äfven den bästa hustru, plär eljest vilja pråla med dylika äröfringar. Eurén Redl. 24 (1797). Hoppet att för vetenskapen göra en eller annan eröfring. Castrén Res. 1: 186 (1852). (Frödings) formella erövringar (ha) nu till en del lagts till det poetiska språkets stora allmänning. Mjöberg Stilstud. 6 (1911).
Ssgr: ERÖVRINGS-ANDA. Nyrén Charakt. 31 (c. 1765). —
-BEGÄR. Lindfors (1815). —
-KRIG. Palmblad Palæst. 58 (1823). —
-LUST. Nordforss (1805). Tysklands verkliga skäl till kriget (med Danmark) var ingenting annat än eröfringslust. De Geer Minn. 1: 254 (1892). —
-LYSTEN. En eröfrings- och ärelysten Furste. Palmblad Norige Bih. 92 (1847). —
-LYSTNAD. AdP 1789, s. 466. —
-PLAN, r. Adlerbeth Ant. 1: 181 (c. 1792). Gustaf III:s eröfringsplaner (mot Danmark). Odhner i 3 SAH 9: 206 (1894). —
-POLITIK. Den ryska eröfringspolitiken. Svedelius Statsk. 3: 233 (1869). —
-TÅG. krigståg i syfte att göra erövringar. Charthaginensernes eröfringståg längs Afrikas norra kust. Wrangel Krigsh. 1: 31 (1866).

 

Spalt E 730 band 7, 1922

Webbansvarig